Precis som tusentals andra hundägare i Peking måste Ling vänta till efter midnatt, när patrullerande poliser är färre, innan hon kan bryta mot lagen genom att ta ut hunden på promenad.
1949 bestämde det kinesiska kommunistpartiet att hundägande var ”en symbol för dekadens och kriminell extravagans i en tid av matbrist”. Sedan dess beskyller partiets tidning regelbundet hundägare för att vara ”ociviliserade och ohälsosamma”.
Det är bara sedan 2003 som hundägande har tolererats i denna 20-miljonerstad – men det är bara hundar som är lägre än 35 centimeter.
– Det är som att labradorer eller golden retrievrar skulle vara ett större hot än alla dessa galna bilister som kör på cykelbanorna i Peking, säger Song Ying, 24, som har en tvåårig pudel som heter Winny.
Det är inte lätt att vara pudel i Peking heller. Småhundar vägras tillträde i innerstadens parker, i kollektivtrafiken och på stora gator. Vid en av ingångarna till parken Ritan finns en skylt med texten: ”Ingen besökare får ta med sig husdjur, eller dödliga vapen som handeldvapen, bomber eller knivar i parken.”
En lokal affärsman öppnade en park bara för hundar 2006. Cool Baby ligger i det välbärgade Chaoyang- distriktet och blev snabbt en samlingsplats för den växande medelklassen som gärna visade upp sin lagliga hund och sitt enda barn.
Om du ertappas med en hund som är för stor får du böta upp till 5 000 yuan (5 300 kronor). Hunden blir konfiskerad och dess öde är oklart. Ett internetforum hävdar att de friska hundarna blir mat till tigrarna i den statliga djurparken.
Sätt att kringgå förbudet är att registrera sin hund i andra städer och låtsas att man bara är på besök i Peking. Andra väljer att rasta hunden i ambassadområdet Sanlitun där utländska diplomater och kinesiska höjdare bor och lämnas i fred av polisen.
