Går till den enda mataffären som har öppet sent. Kvartersbutiken. Här inne är porrtidningarna så många att de trängs i ett helt eget ställ vid kassan. Bakom ett draperi står hårdporrfilmerna uppradade. De kostar 40 kronor att hyra.

Plötsligt känns talet om världens mest jämställda land som ett dåligt aprilskämt. På en fest sa jag en gång att jag vill förbjuda porr.

Det blåste genast liv i den tröga tillställningen. ”MORALIST”, utbrast en kvinna. ”Yttrandefriheten då?”, invände en annan. Jag tystnade, tänkte.

Dan därpå fick jag en idé. Minns ni när Gudrun Schyman för några år sen ville införa en mansskatt?

Alla var emot, till och med kvinnojourerna. Att straffa alla för någras brott är både dyrt och dumt.
Vi kan göra som Italien istället, slog det mig.

Införa porrskatt.

Låta dem som använder porr betala för sig. Är det inte olagligt att titta på övergrepp och kvinnoförnedring ska det i alla fall kosta. 200 spänn för en vanlig porrfilm. 300 för en tidning där öststatsflickor blir påsatta av tre män samtidigt.

Det skulle leda till två saker: Mindre konsumtion och mer pengar till staten. Precis som med spriten, rökningen och annat som är skadligt för samhället.

Men internet då, tänker ni. Det är ju där den finns. Gratis. Inte längre.

Nu med ipred-lagen är det stopp för illegala nedladdningar. Trafiken nästan halverades dagarna efter den nya lagen började gälla, enligt nyheterna.

När nedladdningen är olaglig återstår abonnemang. Då kan skatten ticka in. För vem vill bli tagen av polisen för att ha tankat hem ”Dirty mamas booby nights”?

Pengarna kan pytsas in i projekt som minimerar skadan. Till exempel antitrafficing-arbete, sexundervisning i skolorna och kvinnojourer.

Dessutom skulle jag kanske slippa handla min kvällsmat i en porrbod.

+ Brukar känna mig tom efter tv. Men babblet i Babel är faktiskt intressant.

– 40 procent av svenska gymnasietjejer röker.