Det var i måndags för två veckor sedan, när solen sken och augusti bjöd på värmande sensommarväder. Ingrid Alexanderson var hemma i huset i södra Stockholm med sin ettårige son som låg och sov i sovrummet på ovanvåningen, något lokaltidningen Mitt i var först att skriva om.

Plötsligt hörde hon hur det knackade på ytterdörren. Då hon och maken nyligen anlitat hantverkare som utför dräneringsarbete i trädgården tänkte hon att det bara var någon av dem som knackade på för att låna toaletten, och eftersom de har egen nyckel gick hon inte ner för att öppna.

Men efter kanske tio minuter hördes steg på ovanvåningen.

– Jag tyckte det var jättekonstigt, så jag gick in i min andra sons rum som ligger bredvid vårt sovrum och där var en ung man i 20-25 års åldern som låg på sängen, säger Ingrid Alexanderson till Metro.

► LÄS MER: Polisen: Därför ska du inte sova med fönstret öppet

– För det första blev jag otroligt paff och tyckte att det var jättemärkligt och hemskt och jag blev rädd. Han sa att han bara skulle sova lite.

Hon gick då in i sovrummet och hämtade ettåringen med en enda tanke i huvudet: att hon måste ut ur huset. Tjuven visade sig ha samma tanke och följde henne ner för trappan.

– Och när han svängde ut mot gatan förstod jag att han garanterat inte var någon av hantverkarna.

Hantverkarna jagade efter mannen en bra bit, men lyckades aldrig komma i kapp.

När polisen kom fann de fotspår och handavtryck på stupröret vid entrétaket. Det konstaterades att tjuven klättrat upp för den och in genom fönstret på andra våningen.

Han fick inte med sig något, men hade hunnit rota runt i garderoben och vräkt ut kläder på golvet i sonens rum.

– Som polisen sa, det första man letar efter är guldet i garderoben, men där hade han otur för där finns bara barnkläder, säger Ingrid och skrattar lätt.

► LÄS MER: Här sover inbrottstjuven sött på sängen

Ett par nätter efter inbrottet hade Ingrid svårt att sova, men nu mår hon bra. Man kan inte gå runt och vara rädd, menar hon.

– Det är klart att jag fortfarande kan rycka till vid ljud och så där. I början tyckte jag att det var otroligt obehagligt och jag tyckte att det var lite jobbigt att bo kvar i huset, men någonstans får man räkna med att sånt här händer om man bor i hus i dag. Det är bara naivt att tro att man ska klara sig från inbrott och sånt, och vi har ändå larm på huset. Men det hjälper ju inte om man är hemma.