PRESIDENTEN Abul Hassan Bani Sadr var Irans förste president efter revolutionen. Fundamentalisterna försökte ta bort honom från makten och han fick hjälp av Mujaheddin att fly. Tack vare hans kontakter i hemlandet har han kunnat avslöja det ena spionnätverket efter det andra.

Här är delar av inspelad telefonintervju med Abul Hassan Bani Sadr som reser runt i olika länder och vid tillfället befinner sig i Paris.
-    Jag har hört talas om honom men känner inte till några detaljer och har ingen information om mannen i fråga.
-    Jag har ju hjälpt till att avslöja ett nätverk, identifierad 250 personer som bland annat planerade terroristattacker. För tre, fyra år sedan lämnade jag in namnen på dem till flera europeiska länder.
-    Kort efter Mykonosrättegången flyttade nätverket på sig. Deras bas flyttades från Tyskland till Schweiz och Sverige.
-    Under Khatamis tid förändrades nätverket strukturellt och när den nya presidenten Amadi Najar utsågs såg man att misstänkta spioner kom att bli hans närmaste män.
-    Iranier bosatta i Sverige, också andra med ursprung i Mellanöstern.
-    Självklart har de infiltrerat de oppositionella, det är det som är deras kännetecken att vara aktiva oppositionella, det var så de kunde döda B.

Han skrattar när jag frågar varför Säpo inte agerar.
-    Det är ett problem vi också har mött i andra europeiska länder, att man känner till deras aktiviteter men inte agerar. Du måste ställa frågan till Säpo och andra svenska myndigheter.
-    Om vi ska vara optimistiska kan vi tänka att de låter honom agera för att avslöja större nätverk, men i andra europeiska länder har vi sett att det handlar om förhandlingar mellan dem och Iran. Så är det också mellan Sverige och Iran, man vill inte förstöra relationerna.
-    Det finns fyra anledningar: Det hör till att nätverken ska vara mobila och rörliga för att försvåra avslöjanden. Det är enkelt att röra sig mellan Iran och Sverige. Sverige ligger också bra till eftersom man är längre bort från Centraleuropa. Man vill också vara på platser där man är mindre känsliga för sådana här saker innan man rör på sig. Den offentliga uppmärksamheten, det är mindre i Sverige, det har inte hänt någon större händelse och därmed har man inte hamnat i fokus på samma sätt som i Tyskland och Frankrike till exempel.
-    Tyvärr är asylgrejen ett problem vi måste tampas med, men i andra länder kontrollerar man åtminstone med andra oppositionella för att åtminstone. Men det är svårt.
-    Det som jag kan tillägga är det apropå folk som utger sig för att vara flyktingar, de flesta som kommit som spioner har varit för journalister, handelsmän och diplomater eftersom de då har en enorm en resurs att röra sig. Flyktingar utan handlingar är inget större hot, just nu i alla fall.