Hur stor andel av invandrarna från muslimska länder deltar i en religiös ceremoni minst en gång i veckan? 95 procent? 50 procent?

Fel. Svaret är 18 procent enligt en norsk undersökning (ingen svensk har gjorts). De flesta är lika sekulära som infödda svenskar. Praktiserande muslimer fördömer också våld och terrorism och nästan alla säger att invandrarna själva bör ta större ansvar för att integreras i det nya hemlandet.

Det är ingen god jordmån för radikala islamister som vill sprida hat. Islamisterna är därför beroende av sina fiender: Rasister som låtsas att alla muslimer är fundamentalister, som sprider rädsla och får samhället att ge sig på islam generellt – t ex som i den schweiziska folkomröstning som beslöt att förbjuda minareter, de torn på moskéer som används för att kalla till bön. Då ökar misstron och åtskillnaden och extremisterna kan locka de diskriminerade.

Förtryck kan aldrig ursäktas med tradition. Den som tror att deras kultur förutsätter tvångsäktenskap, könsstympning eller hedersmord får i så fall argumentera för det från andra sidan ett fängelsegaller. Mänskliga rättigheter är universella och ingen får kränka dem även om de hänvisar till Allah, Jesus eller det flygande spaghettimonstret.

Men på samma vis som invandrare ska ha samma skyldigheter ska de också ha samma friheter. Det är därför alla fredliga uttryck för religioner måste tillåtas, liksom kritisk granskning av dem.

De senaste decenniernas invandring har gjort att islam i dag också är en europeisk religion. En del önskar att det gjordes ogjort, men det är det enda alternativ som inte finns. Vårt val ser annorlunda ut. Antingen får vi dessa miljontals invandrare att känna sig välkomna och bevisar den liberala demokratins överlägsenhet genom att ge dem samma frihet att leva, tro eller inte tro som alla andra.

Eller så låter vi oss styras av fruktan, förklarar att våra världar aldrig kan mötas och visar att fri- och rättigheter bara gäller vissa.

Vad tror ni att Usama bin Ladin hoppas att vi väljer?