Scen ett. Ett gäng vuxna män står utanför hennes dörr och vill komma in. ”Bara för att prata” säger de. De vet att hennes man är bortrest och ända sen den dagen han åkte för cirka en månad sedan så har de stått där utanför. De vill ”bara prata”. Hon vägrar öppna dörren och svarar inte i telefonen när de ringer. Men de är envisa. Detta ”prat” är viktigt.
Egentligen har hon ingenting att dölja men tanken av att ha dem i sitt hem är obekväm. Hon har ingenting med dem att göra och de har ingenting med henne att göra. Hennes hem, hennes regler.

Scen två. Hon öppnar dörren och en man står där och vill komma in. Hon tänker att det kanske är bäst att släppa in honom så att han inte tror att det är någonting konstigt som pågår där hemma. Efter honom kommer elva till. Alla är i hennes hem, tar kort, rotar bland saker, tar med sig datorer och böcker. Allt för att hennes bror har skägg. Ni ser vart detta leder?

Scen ett utspelade sig i en stadsdel intill min. En kvinna vars man var bortrest blev dagligen besökt av svenska säkerhetspolisen. Inte för att göra en husrannsakan, vilket de hade kunnat då de inte ens skulle behöva hennes samtycke, utan bara för att de kan. Bara för att ”prata” som de själva säger.

Scen två utspelade sig hemma hos mig. 12 poliser varav 6 ifrån brittiska Scotland Yard var hemma hos mig och spelade CSI i några timmar. Stoppade misstänksamma saker i små genomskinliga påsar. Koranen, häften om hur man utför tvagning, tavlor med Koranverser på. Arabiska popskivor med superretuscherade brudar på. Allt med arabisk text, helt enkelt. Och alla datorer och hårddiskar man kunde hitta. Allt detta för att man gått på lösa trådar. Självklart fick vi tillbaka allt och allt sopades under mattan. Sedan hittade man en ny familj som man trodde var terrorister. Bara för att man kunde.

Detta är vanligare än vad man tror. Svenska säkerhetspolisen bedriver någon slags gängkriminalitetsinspirerad metod där man går hem till muslimer, skrämmer upp dem, och lämnar dem utan att ge några svar.
Men visst skäms man för att berätta om att Säpo varit på besök. Alla tänker ju ”ingen rök utan eld”. Det gör att alla är tysta och tänker att man vill sopa det under mattan så att ingen tror att man är terrorist.  Men elden är knappast så stor som Säpo ens i sina vildaste fantasier skulle kunna drömma om att den skulle kunna vara. Så gott folk, nu är det ute. Jag är misstänkt terrorist. Jag skäms inte över att ha blivit trakasserad av Säpo.
 
+ Snart blir det 31 gradig värme för mig!

- SJs överdrivna priser. Vi räddar ju miljön!