Aouch! Dessa mediekvinnor i trettiplusnåntingåldern som vägrar kalla sig feminister för att det är för…tidskrävande. Det tar ju tid att prata/blogga/ständigt påpeka vilken reko morsa man är, kokettera med att man vigt sitt liv åt att jonglera Babybjörn med superkarriär, i periferin av sin lata karl som uppenbarligen inte är där utan på en fotbollsplan eller någon helt annanstans.

För annars blir man väl inte sådär sjukt surig? Surfittig? Om man fördelar slitet lika, har lite roligt emellanåt, släpper microfibertrasan tio minuter och låter kvinnofällorna vänta så kanske identifikationen i “Bitterfittan” inte blir lika stor? Inte sant, Skugge/Wollin och co?

Läser om landets yngsta trebarnsmorsa, Rebecka. Hon byter blöjor och har inte tid att gå på bio med sin sambo medan de jämnåriga hånglar på trimmad moppe och kör upp spritindränkt tampong i armhålan. Hon är positiv, öppen, verkar genuint lycklig över sin situation, trots fördomar och det välkända, ständiga föräldrajonglerandet.

Hon bloggar också, precis som Skugge och Wollin men det är en markant skillnad på approachen. Mamma Rebecka verkar genuint s t o l t över sin livssituation och sitt val. Och sina barn.

Jag må bli en bråkig, gnällig, arg, sönderstressad och irrationell halvafbrikatskramande mediemorsa - men bitterfittig, aldrig. Att göra karriär på att mest vara surig drygmorsa och tjäna pengar på att gnälla över vilken skit det är att yngla av sig och vara duktig frilanshemmafru (samtidigt som man försöker slänga sig med någon hård och kylig approach för att visa att man är en… stark (?), självständig kvinna), aldrig. Så 2003. Så otroligt utnött som koncept.

Fast vad jag än säger nu så väger ju morsmaffians ord tyngre. De kan ju bara kontra med att jag inte i n s e t t vidden av hur man faktiskt b l i r av barnafödande och barnauppfostrande. Måhända. Men oavsett om jag blir en slutkörd trebarnsmorsa med kroppskomplex i Odd Molly så vägrar, vägrar jag bli som dem. Då bloggar jag hellre om mina leverfläckar och parallella universum. Ta det som ett löfte.

Tänker vidare på surfitte-smittan de där trettioplusnånting mediemorsorna sprider till stackars ensamma och osäkra småbarnsmorsor som råkar ha dem som största ikoner. Undrar om den kommer bita på oss 80-talister? Undrar om jag kommer skriva en bitter bok om att min snubbe inte gör lika mycket hemma som jag och mina väninnor? Undrar om jag och mina tjugonåntingmedievänner kommer bli som dem när vi får barn?

Nä. Vi är ju, just det, 80-talister. Idealister med huvudet i det blå. Alldeles för egoistiska och befriande naiva för vårt eget bästa, emellanåt. Och jag älskar det. Det räddar oss från smittan.

 + Mamma-förebild: Ann Söderlund. Sköön.
 
- Mamma-webbforum. Har läst och har velat införa föräldrakörkort. Mobbande muppar ska inte ha barn.