"Socialdemokratin har förlorat en färgstark och passionerad profil – och det solidariska samhället en trogen tjänare. Vi tänker på alla Jan O:s vänner och familj", skriver statsminister Stefan Löfven i ett uttalande.

I ett brev till TT skriver Jan O Karlssons familj att "Vår fantastiske pappa, make och förebild har lämnat oss. Han somnade in med familjen samlad omkring sig i måndags kväll. Han lämnar ett oerhört tomrum efter sig".

Karlsson inledde sin karriär på 1970-talet som en av "Palmes pojkar".

"Respektlös nyfikenhet"

Han jobbade i huvudsak i regeringskansliet på olika positioner från 1970-talet till 2003 med avbrott för de borgerliga regeringarna och tiden i Europeiska revisionsrätten 1995–2001. Han var bistånds- och migrationsminister 2002–2003 samt tillförordnad utrikesminister en månad efter Anna Lindhs död. 2003 lämnade han regeringen.

Tidigare statsminister Göran Persson (S) noterar att Jan O Karlsson bland annat innehade den mycket tunga posten som ordförande av Europeiska revisionsrätten.

"Jan O Karlsson hade förmågan att kombinera en respektlös nyfikenhet med bred humanistisk bildning och djupa politiska kunskaper.", fortsätter Persson i en skriftlig kommentar.

Tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt (S) säger till TT att Karlsson var "en lite ovanlig fågel i den politiska djungeln med sitt mycket, mycket avancerade intellekt och sin oerhörda passion för politik".

Enligt Feldt var Karlsson mycket självständig som politiker, med starka åsikter men ändå medveten om att politik är en lagsport.

Jan O Karlsson var också mycket kulturellt bevandrad, säger Feldt.

"Hade charm"

– Det var alltid en upplevelse att träffa honom. Det hände alltid något, i intellektuell och resonemangsmässig mening.

– Han hade charm, och som retoriker och talare och samtalspartner var han utomordentligt stimulerande, fortsätter Feldt.

Löfven skriver att Jan O Karlsson kommer att bli ihågkommen för hans enträgna arbete för svensk samhällsutveckling och hans stora internationella engagemang.

"Jan O hade alltid nära till skrattet, var känd som en idéspruta och hade en obändig framtidstro", skriver Löfven.