Samtidigt som Way Out West pågick för fullt gjorde Jens Lekman, 31 och bandet Nite Jewel en hemlig spelning i en trädgård i Göteborg. PA-systemet vägrade samarbeta så det slutade med att Jens Lekman gick runt med sin gitarr bland publiken och spelade och sjöng.

– Just nu är det mycket snack om decibelgränser. Alla klagar på att banden inte får spela tillräckligt högt. Jag älskar decibelgränserna. De tvingar musiken att hitta nya vägarna i stället för det gamla slitna greppet att bara spela högre, säger Jens Lekman när Metro träffar honom på hotell Scandic Malmen i Stockholm.

I januari flyttade han hem från Melbourne i Australien där han bott en period och hyr numera ett rum i Göteborg. Jens Lekman fick inget visum och övervägde att ingå skenäktenskap med en kompis. Det sjunger han om i låten ”I know what love isn’t” – titelspåret till det nya albumet.

– Jag har sagt att jag lämnade Australien för att få berätta den historien. Tanken på att inte få berätta om det var så betungande att jag bestämde mig för att lämna landet, säger Jens Lekman.

Förut tyckte Jens Lekman att det var jobbigt att göra intervjuer. Nu förbereder han sig genom att låtsas att gosedjur ställer frågor.

– Tricket har jag plockat upp från komiker som använder nallar som publik när de tränar på sina nummer, säger han och fortsätter:

– Nu tycker jag att det är skönt att göra intervjuer. De har hjälpt mig att förstå skivan bättre. Skivan handlar mycket om ett uppbrott och när journalister tog med sig förhandsexemplaret och la på bordet kunde jag tänka ”där har jag alla de åren”. Det kändes verkligen som att jag kunde lämna det där och gå vidare.