Fakta: Extremismrapporten

Risken för religiös och politisk radikalisering som leder till våldsbejakande extremism i fängelser bedöms fortsatt vara låg

Men fångar med kopplingar till extremistiska grupper kan sannolikt öka.

Det beror på flera saker:

– Omfattningen av resande från Sverige som ansluter sig till väpnade extremist- och terroristgrupper i utlandet.

– Lagen om förbud mot terrorresor som trädde i kraft 1 april 2016.

– Ökande aktivitet inom de höger- och vänsterextrema miljöerna.

Därmed finns även risk att anstaltspersonal utsätts för hot, våld och otillåten påverkan i större utsträckning.

Källa: Kriminalvården

Kenneth Gustafsson, anstaltschef på Kumla, uppger att de ibland ser tecken på att intagna blir allt mer fundamentalistiska i sin religiösa utövning.

– Det får man bli om man vill, problemet är när det övergår till en våldsbejakande extremism och jihadism och när man börjar påverka andra på ett sätt som de kanske inte vill, säger han.

Låg risk

Men att avgöra när religiösa övertygelser övergår i våldsbejakande extremism är inte helt lätt.

– Vi är uppmärksamma när någon blir väldigt mycket mer religiös än tidigare. Det betyder inte att man blir våldsbejakande men det gränssnittet är viktigt för oss att hålla ett öga på, säger Gustafsson.

Kriminalvården skriver i en rapport till regeringen att risken är "fortsatt låg" för att fångar utsätts för radikalisering som leder till våldsbejakande extremism.

Återvändare

Men ökad aktivitet bland höger– och vänsterextremister, samt återvändande jihadist-krigare kan sannolikt leda till fler fångar med kopplingar till extremistiska grupper, står det.

Kriminalvårdens säkerhetschef Per Westberg pekar på Säpos uppgifter om att runt 300 personer har lämnat Sverige för att strida med Islamiska staten i Irak och Syrien.

– När de kommer hem och ska in i samhället igen, så tror vi att en del av dem kommer att hamna hos oss, säger han.

Begränsat problem

Westberg uppger att det i dag finns färre än tio personer som räknas som våldsbejakande islamister och som antingen sitter i fängelse eller är på väg in.

Han anser att kriminalvården i Sverige har bättre förutsättningar än i många andra länder att hantera radikalisering. En orsak är att svenska fängelser inte är överbelagda, som i till exempel Frankrike.

Dessutom har Frankrike och till exempel Nederländerna medvetet placerat våldsbejakande extremister på egna avdelningar. Det hindrar dem från att påverka andra, men det blir samtidigt omöjligt att få dem att byta bana själva.

I Sverige föredrar man att sprida ut riskpersoner.

Har koll

Dessutom uppger Westberg att Kriminalvården är bra på att underrättelsemässigt ha koll på de här personerna. Det beror bland annat på att personal jobbar nära de intagna i Sverige. Men Kriminalvården planerar ändå nya åtgärder.

– Vi bedömer att vi måste bygga för framtiden för att kunna hantera fler klienter som är på det här sättet, säger Westberg.

En åtgärd är ökad utbildning av personalen för att bli bättre på att upptäcka radikaliseringstendenser. Det kan till exempel handla om att kunna känna igen symboler och tecken som upptäcks när fångar visiteras. Kriminalvården ska också satsa mer på forskning om lämpliga behandlingsmetoder för sådana fångar.

Ytterligare en åtgärd är bättre kontroller av de företrädare för trossamfund, i detta fall imamer, som verkar på fängelserna.