Förre justitieministern Thomas Bodström jämför justitekanslern Göran Lambertz med sin treårige son: ”han skyller ifrån sig när han får kritik”. Tyvärr säger detta mer om Thomas Bodströms brist på sakliga argument än om hans barnuppfostran. En treåring är ju trots allt en treåring och är det någon som, öppet och nära nog provokativt, har stått upp för sina åsikter så är det Göran Lambertz.
Med sitt utspel för dock Thomas Bodström ner en av årtusendets viktigaste kriminaldebatter på den sandlådenivå där två juridikprofessorer och ett par försmådda domare och åklagare redan har grävt efter sakliga argument att angripa JK med. Hittills dock förgäves.
 
Sakfrågan i debatten gäller den rättssäkerhet i framförallt sexualbrottsmål som JK har låtit utreda grundligt: åtta män som har dömts till långa fängelsestraff på så erbarmligt felaktiga grunder att de senare har beviljats resning och frikänts helt vid var sin ny rättegång. Detta är, som det heter på vanlig juristsvenska, ostridiga fakta i målet och till dessa bör fogas två saker: för det första så bevisar de frikännande domarna att JK har rätt i sak och för det andra så är de granskade fallen ingalunda unika.
 
Detta vet alla jurister och just därför gäller det nu att försöka spraya ogenomträngliga dimridåer med parfym över det stinkande kadavret så att sådana som Göran Lambertz håller käften i fortsättningen. För somliga är det nämligen viktigare att skydda rättsväsendets anseende än den rättssäkerhet som borde vara alla juristers hederstecken.
 
Märkligt nog är det också just detta som har varit det främsta argumentet från motståndarlaget: att ”JK:s agerande kan ha orsakat irreparabel skada för svenskt rättsväsende”, som det hette på DN debatt den 20 december. Det talas ymnigt om JK:s förakt inför ”människor av kött och blod”. Och då är det inte de felaktigt dömda männen som avses utan de åklagare och domare som höll i tåtarna när det begav sig. Några sakargument eller bevis för att JK har fel framförs överhuvudtaget inte.
 Med detta så har kritikerna, troligtvis medvetet, missat själva huvudpoängen: om en stenhård granskning och öppen kritik från JK leder till att rättsväsendet tar skada så är det precis det som är JK:s jobb.
 
Han ska vara obekväm och han ska vara en nagel i ögat. Han ska se till så att varken du eller någon annan kan kastas i fängelse på felaktiga grunder, han har rätt att nagelfara varenda hemlig handling hos myndigheter och domstolar och han har rätt att väcka åtal mot till exempel Högsta Domstolens domare om så erfordras.
 
Alltså: Som hög jurist så väljer man inte att bli justitiekansler för att få kompisar i branschen!