Vi hör ofta om tonårstjejer som säljer sex – men killarna är osynliga. Men faktum är att det i flera enkätundersökningar bland unga visar att fler tonårskillar än tjejer säljer sex.

I den senaste enkäten, från 2009, hade 1 500 ungdomar – varav hälften pojkar – i årskurs tre på gymnasiet fått ersättning för sex.

Metro har träffat Jocke, 17, som sålt sex till män under sina tonår för att dämpa ångesten efter att mamma bröt upp från familjen. 
– Jag horade för att hjälpa pappa, för att vi skulle kunna leva ett normalt liv efter mamma. För mig var sex ingenting speciellt, ingenting fint, så att använda min egen kropp var faktiskt inte problem alls, säger han.

Han gör upp träffar med män på nätet, män som ofta har fru och barn.
– De orkar nog inte med misslyckandet det skulle innebära, att skiljas, sälja villan, inte träffa barnen. Jag är faktiskt en ärlig kille i grunden, trots att jag ljuger för min pappa … och mina kompisar. Men de skulle aldrig fråga ut mig om vad jag sysslar med. De orkar inte bry sig och det är jag glad för.

Jocke säljer fortfarande sex till män ibland. Han har ännu inte sökt hjälp, men vet att han måste göra det för att ta sig ur den onda cirkel av bekräftelsebehov han har hamnat i.
– Pappa frågar aldrig var pengarna kommer ifrån, jag tror mest att han tycker det är bekvämt att någon tar hand om räkningarna. Kanske anar han, men han skulle aldrig säga något. Vi har aldrig pratat om känslor eller sagt saker rakt ut till varandra. Och det känns ganska skönt just nu, tycker jag.

"Finns över hela landet"

Vilka är killarna som säljer sex?
– Alla typer. De här unga pojkarna går i skolan, de är inte de utslagna missbrukarna som omvärlden fortfarande tror. Och de kan vara väldigt unga när de börjar; 10-12 år. Jag har haft kontakt med killar som sålt sex i de minsta små svenska byarna, min känsla är att det här finns över hela landet, säger Anneli Svensson, socionom och psykoterapeut.
– Många längtar efter bekräftelse och att uppvärdera en låg självkänsla. Sex kan ibland användas som andra självdestruktiva handlingar, som att skära sig. Det blir beroendeframkallande och kan utvecklas till att bli något självdestruktivt. Jag måste hantera ångesten i stunden – hur gör jag? Då har jag sex att ta till. Man vill få ett eget värde och det enda sättet är andras uppskattning, säger Mina Gäredal, ansvarig för sex- och hälsofrågor på RFSL Ungdom.

Vem ser dem?
– Ingen. Det finns ingen förståelse hos myndigheter. En viktig del av rehabiliteringen är att få dem att berätta. För att de ska få rätt hjälp måste man fråga på rätt sätt – inte ställa frågan varför. Det vet inte de unga och frågan är anklagande. När det gäller sexuella övergrepp och våld är vi fega och vi orkar inte höra berättelserna, säger Olof Risberg, leg psykolog på Pojkmottagningen i Stockholm.

Vad gör det här med dem?
– Om du inte syns finns du inte. Och eftersom killarna inte syns anser många att de inte finns och att det därför inte behöver någon hjälp. Skamfaktorn är stor och killarna vet inte vart de ska vända sig. En del jag möter säger att det inte spelar någon roll vad de gör med sin kropp, de vill inte ha den i alla fall. I den kategorin finns ofta unga transpersoner, säger Anneli Svensson.