Science Fiction

Världen förändras. I ”The day the earth stood still” från 1951 landade  rymdvarelsen Klaatu och hans beskyddarrobot i Washington DC för att uppmana mänskligheten att bli mer fredligt inställd, så inte universums övriga civilisationer hotades.

I 2008 års version har tekniskt överlägsna utomjordingar sedan länge bevakat jorden och dess destruktiva miljöbovar till invånare.

När Klaatu (Reeves) kommer till New York (i en gigantisk glödande boll) har han därför bara en uppgift: Att rädda jorden från människan, eller människan  från jorden.
Så långt allt väl – inledningsvis är ”The day the earth stood still” riktigt spännande.
Klaatus ankomst mörkläggs av USA:s regering som i stället på ett riktigt hotfullt sätt, samlar en rad vetenskapsmän för att få kontroll över situationen. Men en av forskarna, Helen Benson (Jennifer Connelly), bestämmer sig för att rädda Klaatu ur klorna på försvarsmakten. Jakten kan börja.

Problemet med ”The day the earth stood still” är bara att när så sker blir filmen plötsligt förutsägbar och tråkig.  Det har ingenting att göra med att jag sett originalfilmen (och vet ungefär vad som ska hända), utan handlar mer om övertydlig symbolism och yxigt utformade birollsfigurer.

På ett sätt är sig världen visst lik. En Hollywood-remake blir inte bättre än originalet. Elin Larsson

Ritchie lyckas inte nu heller

Rocknrolla

••
Thriller

Efter två magplask (”Swept away”, ”Revolver”) gör Guy Ritchie, post-Madonna, ett tvivelaktigt försök att återvända till ”Lock, stock and two smoking barrels”, pre-Madonna. Fartigt? Ja. Bra? Njä. Coolt? Nix. Elin Larsson

Gervais får andlig kontakt

Livet från den andra sidan

•••
Komedi

Ricky Gervais människofientliga New York-tandläkare kan plötsligt se och prata med döda människor. En av dem vill stoppa sin änkas bröllop. Smörar till sig efter kul start. Trots brister ändå hyfsat med skratt.  C-G Karlsson

Ofokuserat om massmord

Katyn

•••
Drama

Om Stalins hemliga massmord på polska officerare 1940. Regissören Andrzej Wajdas far var en av dem. Hans film har en oerhört omskakande final, men är innan dess aningen ofokuserad och bitvis svårtillgänglig. C-G Karlsson