Fakta: Valet i Spanien

Efter general Francisco Francos död 1975 övergick Spanien till demokrati byggd på författningen från 1978.

Parlamentet (las cortes) har två kamrar: kongressen (underhuset) och senaten (överhuset).

Regeringen bildas genom att kongressen, formellt på inrådan av kungen, utser premiärministern.

I kongressen står 350 platser på spel. Egen majoritet kräver alltså minst 176 platser.

Valkretsarna består av landets 50 provinser samt de nordafrikanska enklaverna Ceuta och Melilla.

Valsystemet gynnar små provinser (krävs färre röster per mandat), stora nationella partier samt partier som är starka i en region.

Fakta: Valresultat

Högerpartiet Partido Popular (PP): 28,7 procent, 123 mandat.

Socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE): 22,0 procent, 90 mandat.

Vänsterpartiet Podemos: 20,7 procent, 69 mandat.

Mittenhögerpartiet Ciudadanos: 13,9 procent, 40 mandat.

Därtill kommer mandat till mindre partier, till exempel katalanska och baskiska nationalister.

Valdeltagandet blev 73,2 procent (68,9 procent vid valet 2011).

PP förlorar partiet 63 mandat i kongressen och tappar 3,6 miljoner väljare (till 7,2 miljoner).

PSOE tappar 20 mandat och 1,5 miljoner väljare (till 5,5 miljoner).

Det krävs 176 mandat av kongressens 350 för att nå absolut majoritet.

Sedan demokratiseringen efter diktatorn Franco har PP och PSOE från 1982 växlat vid makten. Nu miste de tillsammans fem miljoner väljare. Tvåpartisystemets tid är förbi.

Men PP är fortfarande största parti (med 123 av kongressens 350 mandat) följt av PSOE (90) och de nya uppstickarna Podemos (69) och mittenhögerpartiet Ciudadanos (40).

Den närmaste tiden kommer Madrid att vara ett kokande centrum för förhandlingar om koalitioner eller pakter. Förutom alla sakpolitiska skillnader partierna emellan tillkommer ett element med stor sprängkraft: frågan om självständighet för Katalonien.

Koalition eller pakter?

Niklas Bremberg, statsvetare och Spanienexpert på Utrikespolitiska institutet, tror på en utdragen process innan en ny spansk regering är på plats:

– Om man tittar på de nya blocken kan man paradoxalt nog ändå säga att nu återvänder normalläget i spansk politik, det vill säga varken högern eller vänstern får egen majoritet utan måste söka bredare stöd hos de regionala nationalistpartierna i Baskien och Katalonien.

Sådana pakter över ideologiska gränser har ingåtts tidigare av såväl PP- som PSOE-regeringar.

Podemos kommer "varken aktivt eller passivt" att bidra till att PP hamnar i regeringsställning, slog partiledaren Pablo Iglesias fast på måndagen.

Även PSOE ämnar rösta emot sittande premiärministern Mariano Rajoy (PP), meddelade en talesperson.

Ciudadanos avstår

Ciudadanos däremot avstår från att rösta mot Rajoy.

– Jag ser inte en vänsterkoalition som livskraftig. Det mest rimliga valet skulle vara en minoritetsregering ledd av Rajoy, sade partiledaren Albert Rivera i radiokanalen Onda Cero.

Fast det beskedet behöver inte vara hugget i sten. Om Ciudadanos får garantier av PP om kraftfulla åtgärder mot korruptionen måhända partiet släpper fram PP i en ställning som minoritetsregering. Kanske i kombination med att Rajoy, svårt nedsolkad av korruptionsaffärer, lämnar plats för en annan partiledare.

Svårlösta knutar

Om korruptionen är knäckfrågan att lösa på högersidan, finns motsvarande låsning inom vänstern: Kataloniens framtid.

– Podemos stöder uttryckligen en folkomröstning om Kataloniens självständighet och det blir väldigt svårt för PSOE att ge efter i den frågan, säger Niklas Bremberg.

PSOE vill reformera konstitutionen och göra Spanien mer federalt, men samtidigt slå vakt om den nationella enheten.

Den 13 januari börjar det nyvalda parlamentet sitt arbete. Formellt är det upp till kung Felipe VI att presentera en premiärministerkandidat. Om ingen kandidat kan säkra en majoritet inom två månader från den första parlamentsvoteringen kommer nyval att utlysas.