Kaos är ett grekiskt ord. Kris också. Nu går kaos och kris hand i hand genom de grekiska gatorna.

Arga arbetare har invaderat de grekiska städerna. Massdemonstrationer och generalstrejker har lamslagit mitt krisdrabbade hemland. Sopsamlingarna i Aten växer som ett bevis på ett samhälle som stannat upp.

När jag zappar bland mina grekiska tv-kanaler möts jag av ett stumt meddelande om att strejk pågår.

Häromkvällen avbröts tv-nyheterna av arbetslösa lärare som ockuperade studion och krävde att få torgföra sina protester i direktsändning. Och det fick de efter två timmars förhandlingar och några knytnävslag.

Den kollektiva vreden över besparingspaketen breder ut sig som ett lapptäcke över demokratins vagga och världen utanför Greklands gränser undrar givetvis vad det är för fel på grekernas psykosyntes?

Hur kan de vara så kontraproduktiva och sätta sig på tvären som en trotsig tonåring i stället för att kavla upp ärmarna och jobba ihop till det avgrundsdjupa budgetunderskottet?

Trots det antika arvet och de filosofiska funderingar som Europabygget vilar på är Grekland en ung demokrati. Så sent som på 70-talet hade vi en diktatur som trasade sönder ett samhälle som försökte återhämta sig efter krigen.

Miljoner människor tvingades rycka upp sina rötter, fly fattigdomen och förtrycket för att jobba som gästarbetare i Europa eller leva i exil. De senaste 30 åren har Grekland präglats av djupa klasskillnader där fattiga blivit fattigare och de rika flyttat sina tillgångar till diverse skatteparadis.

För en tid sedan frågade CNN:s nyhetsankare oss tittare om vi visste hur många miljonärer Grekland hade. Svaret levererades med ett sarkastiskt leende: ”Sex personer”.  

Jag har fler än sex i min bekantskapskrets. Och det är just det som är problemet. Den svarta ekonomin och den rika fuskaristokratin som gör allt för att slippa bidra till statsfinanserna medan greken på gatan undrar varför han ska stötta samhället med sin surt och svettigt förvärvade lön.

Ett samhälle som för länge sedan svikit sina medborgares förtroende och vänt sina svagaste ryggen. Det är de som i dag demonstrerar mot de orättvisor som drabbat dem i decennier. Det är de maktlösa, de missförstådda, som sätter krokben för sig själva och ett land som redan ligger ner. Ett land som kommer att resa sig på tio. För kriser, kaos och katastrofer är alla grekiska ord som vi historiskt lärt oss att bemästra.