Ariel Castro, som kidnappat tre kvinnor och hållit dem fånga under tio år, var så konsekvent i sitt hemlighetsmakeri att hans egen dotter aldrig misstänkte något. Det säger hon i en intervju med CNN.

Men när historien nu rullats upp faller bitar hon inte förstått av hennes fars liv, på plats. Som att det ibland tog jättelång tid för honom att öppna dörren och att han plötsligt kunde försvinna mitt under måltiderna utan någon närmare förklaring. 

Hon berättar att pappan hade tunga beslag på dörrarna till de utrymmen där kvinnorna hölls fängna. Bara en gång lyckades hon ta sig ner i källaren. 

– Det var när jag var liten. Jag tyckte att det vara konstigt att han hade ett akvarie där ingen någonsin var, säger hon.

Känslan när nyheten först briserade beskriver Angie Gregg som chockartad.

– Jag ville bara dö. Det var som att allt rasade samman, som om jag bara ville smälta in i golvet. 

Hon fortsätter:

– Det är som en skräckfilm. Om vi bara inte hade varit i den.

Angie Gregg känner inget tvivel om att pappan är skyldig, och har ingen önskan att träffa honom igen. 

— Jag har inga problem att bryta kontakten med honom.