Ett bra samtal är ungefär som en dans enligt Lennart Hellspong, professor emeritus i retorik vid Södertörns Högskola. Vem det är som styr växlar på ett rytmiskt sätt mellan de som samtalar. Men kommer den du samtalat med aldrig till poängen finns det ett enkelt sätt att avbryta utan att skapa dålig stämning.

– Negativa handlingar brukar man signalera med ett sorry eller ursäkta mig, säger Lennart Hellspong.

Det är därför lämpligt att du inleder med en sådan fras när du vill avbryta.

– Det görs i regel i de pauser som personen tar vilket kan ses som överlämningspunkter där det är legitimt att avbryta.

► LÄS MER: Så blir du bra på att hålla föredrag

Pauserna kommer ganska tätt. Vilket beror på att personen måste andas och kan också kännetecknas vid att personer som gestikulerat drar ner på sina gester. Den som pratar kan enligt Lennart även använda pauserna till sin fördel om hen inte vill släppa in den andra i samtalet.

– Thorbjörn Fälldin som sågs som lite trög använde pauserna till sin fördel i samtal med den rappe Olof Palme genom att ta pauser på fel ställen.

Thorbjörn Fälldin såg till att lägga pauserna mitt i en mening för att göra det uppenbart att han ännu inte pratat klart. Vilket enligt Lennart fick Olof Palme att framstå som oartig om han avbröt.

– Genom att säga förlåt eller ursäkta gör du en markering men det sker på ett förhandlade sätt.

Efter att du bett om ursäkt är det helt okej att framföra vad du vill ha sagt. Men att utan ursäktande avbryta är oartigt.

– Är det en formell situation kan du sträcka upp handen för att på ett diskret sätt avbryta.

► LÄS MER: Så pratar du om sex med din tonåring

Vissa saker ska inte avbrytas.

– Det ska mycket till för att det ska vara okej att avbryta när någon håller ett tal för att hylla någon eller tackar för maten.

Däremot är det helt okej att visa att man håller med genom att säga saker som ”det var det verkligen”. Att fylla i andras meningar är aldrig okej.

– Det är som att säga att jag vet vad som kommer att sägas och är väldigt nedlåtande. Det visar en viss otålighet och är en markering för den andra att det den säger inte är tillräckligt intressant.