Fakta: Assistansersättning

Lagstiftningen bakom assistansen är en rättighetslag som infördes 1994.

Det var en stor reform och kostnaderna för de stöd den ger rätt till har ökat år efter år.

1994 hade 6 100 personer assistansersättning. Tjugo år senare var de 16 400.

Den aktuella siffran för oktober i år är enligt Försäkringskassan knappt 15 800. Det innebär en minskning med cirka 300 personer sedan januari i år.

Under samma tid har kostnaderna ökat år från år, trots att antalet personer som beviljas ersättning inte har ökat så mycket de senaste fem, sex åren. Mellan år 2000 och 2015 fördubblades utgifterna från knappt 14 till 29 miljarder, om kommunernas och statens kostnader läggs samman. Den statliga assistansersättningen, den större delen, ökade från drygt 11 till nästan 25 miljarder under samma period.

Hälften av ökningen beror på att fler grupper, genom lagändringar vid några tillfällen, har fått möjlighet till personlig assistans. Det gäller bland annat att personer som fyller 65 har fått rätt att behålla assistans.

Källa: Regeringskansliet, Försäkringskassan

Fakta: Ökat antal timmar

I en rapport listar Försäkringskassan några tänkbara orsaker till ökat antal timmar och kostnader.

En är att en person kan nu få assistans beviljad för behov som inte fanns påtänkta när ersättningen infördes 1994.

Barn får oftast inte ersättning när de går på förskola eller skola men när de blir äldre och lämnar skolan får nästan alla fler timmar.

"Mottagarnas förväntningar på vad livet kan och bör innehålla har ökat över tid, vilket leder till att man ansöker om fler timmar", enligt rapporten.

Allt fler anlitar privata företag för assistans och företagen har "ekonomiska drivkrafter" – något som kan öka antalet timmar.

Bedrägerier får mycket uppmärksamhet, men det är svårt att veta omfattningen. Fler analyser behövs.

Källa: Försäkringskassan, Korta analyser 2016:3

– Om vi inte säkerställer att medel används som det är tänkt, är det på lång sikt svårt att få skattebetalarna att bidra, då är vi ute på hal is. Jag tycker att assistansen är oerhört viktig men jag tycker också att det är oerhört viktigt att ha kontroll över medlen, säger barn- och äldreminister Åsa Regnér (S), i riksdagens debatt om personlig assistans.

Hon försvarade regeringens omstridda direktiv till Försäkringskassan för 2016 som säger att myndigheten ska bidra till att "bryta utvecklingen" (läs: ökningen) av antalet timmar i den personliga assistansen. Idag får cirka 16 000 personer assistans, antalet timmar i genomsnitt per vecka och brukare har ökat från 101 till 127 timmar på tio år.

Regnér kan inte, när TT frågar efter debatten, svara på om det är sannolikt att regeringen ändrar formuleringen om att "bryta utvecklingen" i direktiven till kassan för 2017.

Används fel

Regnér säger i debatten att uppemot 3 av de 30 miljarderna som assistansen omfattar kanske inte går till assistanstimmar.

Direktiven till Försäkringskassan har bidragit till orimliga neddragningar av assistans, hävdar kritikerna.

– Om ni vill kan ni ha ett sammanträde i eftermiddag och dra tillbaka direktiven, säger Liberalernas partiledare Jan Björklund.

Hans parti var drivande bakom LSS-lagen med den statliga assistansen när den infördes 1994. Han säger att 30 miljarder är enormt mycket pengar och att det blev mycket dyrare än vad man kunde förutse. Men det är värt det eftersom det är en stor frihetsreform för de som omfattas.

Moderaternas Cecilia Widegren hävdar att regeringen inte ser helheten och utan färdig analys riktar in sig på att dra ner på ett konto redan nu.

Efterlyser analys

Kristdemokraternas Emma Henriksson, vars parti begärt debatten, frågar sig också var regeringens analys är om varför timmar och kostnader ökar.

– Regeringen verkar inte inse, eller vill inte erkänna, att ökningen av antalet genomsnittliga timmar helt eller delvis kanske kan förklaras av ökade behov, säger Henriksson.

Sverigedemokraternas företrädare Carina Herrstedt anklagar de övriga för att ägna sig åt pajkastning och understryker att assistans är en fråga om rättigheter och behov. Hon tror att en lösning kunde vara att göra staten ensamt ansvarig för personlig assistans, för att undvika strid om ansvar mellan stat och kommun.