– Min uppfattning är att dieterna kan få väldigt negativa effekter på lång sikt, säger Henrik Lindman, överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och en av landets ledande bröstcancerexperter. 

Enligt statistik från Socialstyrelsen diagnostiserades 8382 kvinnor i Sverige för bröstcancer under år 2011, att jämföra med 7049 kvinnor 2007. Enligt Lindman kan snabbmatsvågen under 90-talet vara en bidragande orsak till ökningen. 

- Bröstcancer är mycket vanligare i storstäderna än på landet. Det har att göra med levnadssättet i storstäderna med mer snabbmat och även mer alkohol, säger han. 

Lindman vill inte avråda alla från att börja med till exempel fettdieten LCHF, men tycker att man ska fundera en gång extra på de risker som kan finnas. 

- Det pratas ju mycket om de kortsiktiga bra effekterna på vikten, men det känns småläskigt ur cancersynpunkt, säger han. 

Även Håkan Olsson, professor i onkologi i Lund, menar att kosten har betydelse för risken för bröstcancer.

- Jag har i min forskning sett ett visst samband mellan bröstcancer och intaget av fleromättade fetter, säger han.

Men Andreas Eenfeldt, specialistläkare i allmänmedicin som driver hälsobloggen kostdoktorn.se, håller inte alls med.

– Jag skulle säga att de här farhågorna om sambandet mellan cancer och fett är föråldrade och av allt att döma fel. Det mest tyder snarare på att för mycket socker och snabba kolhydrater är boven bakom mycket av den cancer, inklusive bröstcancer, som vi får i västvärlden.

Men mat och dryck är långt ifrån de enda orsakerna till att bröstcancer ökat i landet. Att kvinnor föder färre barn, och att det dessutom sker allt senare, är enligt både Olsson och Lindman viktiga anledningar till ökningen.

- Det har ganska stor inverkan. Bröst hos kvinnor som inte fött barn är känsligare och utvecklar större risk för cancer. Långa amningsperioder kan skydda i viss mån, säger Lindman.

"Så gott som återställd"

Först vägrade hon tro att knölen var farlig. Hon som åt sunt och tog hand om sig kunde väl inte ha fått bröstcancer.

– Det fanns inte i min värld. Men sedan kom beskedet, säger Kristina Marasevic, 44.

I ett slag förändrades allt. Dödsångesten blev påtaglig. 

– Jag visste inte vad som skulle hända och hur lång tid hade jag kvar att leva.

Operationen innebar ändå en lättnad – till en början. Det var som en befrielse att få bort knölen och att höra att cancern inte hade spridits. Men det hade den. Hon fick opereras igen, genomgå cellgiftsbehandlingar och strålas åtskilliga gånger.

– En annan variant av cellgift sattes in och den behandlingen var inte nådig, säger Kristina.  

I dag, tre år senare, är hon så gott som återställd. Men sjukdomen påverkar henne fortfarande: 

– Jag måste äta tabletter varje dag och ta sprutor var tredje månad. Men jag mår skapligt bra och är glad att jag lever.