Det finns en hemsida som heter Tjejjouren.se. Den finns till för unga tjejer. Ett antal kvinnor/tjejer jobbar med att svara på mail från unga tjejer, skriva om olika saker på hemsidan (om sex, ätstörningar, feminism och sådant) och informera om var i landet det finns tjejjourer.

Det låter som en jättebra sajt, om den inte hade tappats bort i händerna på de som skapade den. På sidan finns en blogg där kända tjejer har fått skriva varsitt inlägg på temat "tonåring". Och eftersom Tjejjouren.se säger sig stå på tjejernas sida, så kan man ju förvänta sig att de ska driva en blogg där smarta tjejer som är bra förebilder och som har sunda värderingar ska skriva texter.

Och det har de lyckats med. Nästan. För mitt emellan jourtjejen My Jönssons och kolumnisten Annika Marklunds inlägg, där hittar man en text av "hälsocoachen" Anna Skipper. Hon skriver om sina tonår. Jag citerar: 
"Kände ingen direkt samhörighet med mina klasskamrater i stan utan jag hade få men nära vänner, de flesta killar men 2 riktiga tjej bästisar!!  Charlotta i Göteborg och Maria I Karlstad! Hello girls! Do you remember??!!!"

Längre ner i texten: "Jag har aldrig varit pinnsmal och det är klart att jag funderade lite på det ibland. Hade en rumpa man kunde lägga en portmonnä på vilken jag hatade mycket. Tänk om man haft den idag!! HAPPY!! Tyngdlagen har dock gjort sitt tyvärr!!!!"

Varför vill Tjejjouren.se lyfta fram kvinnor som jobbar med att skälla ut folk som äter fel mat? Varför vill en hemsida för unga tjejer publicera (värdelösa) texter som Anna Skipper har skrivit? Varför känner de inte att det här uppdraget är för viktigt för att fuckas upp av skribenter som drömmer om en fin rumpa?

Det är egentligen aldrig läge att citera en Robinson-deltagare, men det finns egentligen bara en passande sak att säga till Tjejjouren.se. 
In the words of Erold Westman: Skämmes tamig faaan.

+ Jonas Hassen Khemiri. Jag var på en föreläsning där han pratade om böckerna som förändrat hans liv. Vilken underbar kille!


– Att jag hade så mycket att fråga honom att jag inte fick fram ett ord när jag väl kom fram till honom, utan bara pep fram ett "får jag ta kort på dig?". Smidig_tjej_92.