Ätstörningar

Anorexi:   Den drabbade bantar kraftigt eller fastar. Personen bär ofta på en rädsla för att gå upp i vikt och ”bli tjock”. Självbilden och kroppsuppfattningen är ofta förvrängd. 

Bulimi:  Den drabbade hetsäter ofta och försöker sedan ”göra sig av med” maten antingen genom kräkningar eller laxermedel. 

Ätstörning utan närmre specifikation:  Den drabbade har många, men inte alla, kännetecken för anorexi eller bulimi. 

Hetsätning:   Innebär att man har perioder då man hetsäter, men utan att man vill kräkas efteråt. Många som drabbas av hetsätning har tidigare haft antingen anorexi eller bulimi. Man kan bli kraftigt överviktig och beteendet bottnar ofta i psykiska problem. 

Ortorexi:  En variant på anorexi där den drabbade är tvångsmässigt hälsosam genom att ”äta rätt” och träna går till överdrift så det leder i stället till ohälsa. 

Idrottsanorexi:   Variant på anorexi som kan drabba idrottare som tränar mycket men har svårt att äta så mycket som kroppen behöver. 

Det går att bli frisk från ätstörningar, för att få hjälp kan man vända sig till sin vårdcentral, skolhälsovård eller ungdomsmottagning. 
Via Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar, kan sjuka såväl som anhöriga till någon med ätstörningar få hjälp. De erbjuder hjälp via stödtelefon och en chatt på friskfri.se. 

Källa: Frisk & Fri, 1177 Vårdguiden

Allt började i högstadiet då hon hade existensiella problem och ätandet blev ett sätt för henne att kontrollera livet, inte att bli smal. När hon gick i gymnasiet började hon utvecklade ätstörningen anorexia, en diagnos hon fick när hon brutit ihop under vårterminen i trean.  

Trots att vården ville sjukskriva henne tog hon studenten samtidigt som hon gick på behandling. På sommarlovet sjukskrevs hon. 

LÄS MER: Agenturer värvade modeller utanför anorexiklinik

– Jag hade sökt folkhögskolor och skulle flytta för att plugga teater, men ingen annan tyckte att det var en bra idé. Det var bara jag och sjukdomen som tyckte så. Men mina föräldrar gav mig ett ultimatum och jag var tvungen att visa att jag klarade det. 

Hon skrev ett kontrakt med sina föräldrar, det tvingade henne berätta om sin sjukdom för lärare och personal på skolan. Det stod också att om hon vägde hon under en viss vikt var hon tvungen att flytta hem. Vårdbehandlingen fortsatte i det nya landstinget, men hon mådde fortfarande dåligt. Hon hade mycket tankar på vad hon ätit och hur mycket hon tränat, från det att hon vaknade till att hon gick och la sig tänkte hon på mat 80-90 procent av tiden. Skulle hon exempelvis på släktmiddag blev det en stressad situation, hon funderade mycket på vad som skulle serveras och vad andra skulle tänka om henne när de såg henne äta. 

– Att handla kunde ta ganska lång tid, i dag går jag in och köper det jag ska. Jag behöver inte gå runt och titta på allting och känna att ”det här är en vara som är godkänd” innan den läggs i korgen. 

Under året på folkhögskolan började hon förstå att hon var sjuk. 

– Jag upptäckte att sjukdomen hindrade mig att göra saker med mina kompisar, den hindrade mig att studera det jag ville. Där började egentligen den rejäla kampen att bli frisk, plus insikten om att det är jag som måste förändra det här. Vården behövs, men det är jag som måste kämpa. 

LÄS MER: Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med

Hon började jobba med att ändra sitt beteende och sina tankar kring sig själv. Hon flyttade sedan en gång till. Hennes energi dalade och hon började gå i terapi igen. Sjukdomen hade då diagnosticerats om till ätstörning utan specifikation. Hon var motiverad och blev till sist fri från ätstörningarna. Nu har hon varit frisk från sjukdomen i 8-9 år. 

– Det tar så mycket kraft och energi. Jag fick väldigt mycket tid över helt plötsligt när jag blev frisk: ”vad ska jag göra med den här tiden?”