Först ut var dåvarande rektorn för Karolinska institutet, Anders Hamsten, som avgick från posten i februari. Några dagar senare avgick även rektorsrådet Jan Carlstedt-Duke och dekanen för forskning, Hans-Gustaf Ljunggren.

Alla tre hade tidigare friat Paolo Macchiarini från misstankarna om forskningsfusk – trots att den oberoende granskaren Bengt Gerdin kommit fram till att det förekommit oredlighet i forskning (fusk).

I samma veva tvingades även Urban Lendahl, sekreterare i KI:s Nobelkommitté, avgå.

Först en månad senare, i mars 2016, fick även Paolo Macchiarini sparken. Men inte på grund av de kontroversiella luftstrupsoperationerna utan för att ha lämnat felaktiga uppgifter i sitt CV, inte redovisat sina bisysslor och för att ha skadat KI:s rykte.

I onsdags presenterade Kjell Asplund sin utredning av Karolinska universitetssjukhusets roll i affären, varpå sjukhusdirektören omedelbart kom överens med två klinikchefer att ta "time out". De båda klinikcheferna hade i perioder varit Paolo Macchiarinis närmaste chefer på sjukhuset.