Marion Lindström, 22, har länge tyckt att hon är för tjock. När hon sedan tröståt efter ett dåligt förhållande och gick upp 20 kilo mådde hon skit. Hon var inte "smal och snygg" längre. Hon var beredd att göra allt för att snabbt gå ner i vikt.

Efter att ha letat olika preparat på nätet, och tagit bland annat astmamedicin för hästar, så hittade hon DNP.

– Jag letade efter vad som var det starkaste, det starkaste du kan äta, och det var DNP, säger Marion.

I mars förra året började hon sin "kur" och tog ett piller om dagen. Och gick ner 11 kilo första månaden.

Metro har tidigare uppmärksammat det livsfarliga preparatet DNP. För två veckor sedan rapporterades att en ung tjej i England vid namn Eloise Perry dött av en överdos DNP.

Så här kan en burk DNP ser ut.

Så här kan en burk DNP ser ut.

REX

Foto:

Bantningspillret, mer exakt 2,4-dinitrofenol, har orsakat minst tre dödsfall i Sverige. Trots det är pillret fortfarande lagligt att sälja här. DNP klassas inte som läkemedel utan säljs på nätet som bantningsmedel. Erik Lindeman, överläkare på Giftinformationscentralen, har tidigare förklarat för Metro att DNP får kroppens celler att alstra värme och då stiger kroppstemperaturen.

– Tanken ur bantingshänseende är att du får en gratis lunch. Du bränner kalorier på riktigt. Det är en stor individuell känslighet och det är svårt att veta hur man reagerar på ämnet, sa Erik Lindeman.

Att ta en låg dos av DNP är livsfarligt. Speciellt i samband med alkohol. Överdosering ska vi inte ens prata om, enligt Erik Lindeman.

Marion kände till riskerna. Men att bli smal var det enda som betydde något. Hon blundade när kroppen sa ifrån, trots att hon kräktes blod, svimmade och fick blåmärken över hela kroppen.

– Jag hade läst på lite när jag skulle ta det, men jag var så fokuserad på att gå ner i vikt. Jag tränade och åt mindre, säger Marion som bor i Munkedal på västkusten.

Hon åt ett mål om dagen och beskriver det som att hon förstörde sina hungerkänslor. Hon märkte först att hon var hungrig när hon var nära att svimma.

Första gången hon reagerade på DNP började hon svettas. Hon fick nässelutslag med vad hon beskriver som ”influensaliknande symtom”. Sen började hon kräkas knallgult. För att kunna sova la hon badlakan i frysen för att stelna som hon bar runt kroppen vid läggdags. Först då var kroppen kall nog.

Den andra gången Marion kände att hon vara nära att dö av DNP var under midsommar. Trots att hon bara drack tre cider under kvällen gick allt åt helvete. Kompisarna sa att de skulle ta festen vidare ut på stan. Då stupade Marion. Benen bar inte längre.

►LÄS MER: Bantningspillret dödade Eloise, 21 – är fortfarande lagligt i Sverige

Med kompisarnas hjälp kämpade hon sig in till toaletten och började kräkas, utan stopp. Hon hade svårt att få luft. Hennes bror, som också var på festen, fick hjälpa henne att byta kläder. Hon satt hängandes över toalettstolen och kunde inte få fram ett ord.

Sen tänkte hon på lappen i väskan. Den hon alltid hade med sig med texten: ”Ring 112! Jag har tagit DNP”. Men hon visade aldrig lappen.

Kompisarna fick inget veta.

– Efteråt kunde jag bara tänka ”åh vad smal och fin jag känner mig nu när jag kräkts ur mig allt.”

Marion säger att hennes mamma, som är undersköterska, misstänkte att hon tog några slags piller. Men den 22 åriga tjejen berättade aldrig hur farliga de var. Efter midsommarfesten slutade hon att ta DNP. Anledningen till att hon fortsatte så länge var att kilona rasade.

Marion Lindström.

Marion Lindström.

Privat

Foto:

– Jag bara njöt av att måtten blev mindre och vågen visade lägre siffror. Jag tyckte att jag betedde mig dumt. Jag visste hur farligt det var. Men jag trodde aldrig det skulle hända mig. Jag förstod inte ens, säger Marion.

Hon kom till den punkten då hon började tänka på alla människor i hennes liv och vad som skulle hända med dem om hon dog.

Men bara helgen efter kom nästa reaktion. Servitrisjobbet på restaurangen i Grebbestad där Marion jobbade var slitsamt. Hon fick inte i sig mycket mat på dagarna, men det var mest skönt, tänkte hon.

Hon hade flirtat med en vakt på restaurangen och bjöd hem honom till sig på kvällen. Hon hade städat och tänt ljus. Han hade med sig vodka och energidryck.

I glaset fanns en pyttedos sprit, och resten utblandning.

– Jag visste inte ens om jag skulle våga dricka, säger Marion.

Men det gjorde hon. Och efter det är allt svart.

– Jag ringde honom på morgonen och då frågade han: ”Hur mår du Marion?” Då berättade jag att jag har käkat doping och precis slutat men trodde inget skulle hända. Jag vet att jag drack ett glas sen kommer jag inte ihåg någonting.

Vakten berättade att hon svimmat på golvet och sen börjat krampa. Sen hade kväljningarna kommit – och spyor av blod. Han hade hållit upp strupen på henne för att hon inte skulle kvävas.

Dagen efteråt vaknade Marion med blåmärken över hela kroppen.

– Läkaren förklarade att det var kroppens reaktion på att jag fortfarande hade kvar gifterna från allt doping och tillsammans med alkoholen så slog det ut allt.

Killen lämnade utan att ringa ambulans, han hade tydligen tjej. Men han hade inget med blåmärkena att göra.

– Jag såg misshandlad ut, säger Marion.

Hon beskriver det som att hon ”tog livet av sig långsamt”.

– Jag brukar beskriva min ätstörning som att jag inte varit nöjd med kroppen, den drev mig till vansinne. Jag var beredd att göra vad som helst. Man är stressad i dagens samhälle över att vara hälsosam. För vad räknas som hälsosamt? Just att vara smal, fan vad komplimanger jag fick när jag gått ner i vikt. Men ingen såg hur svag jag var.

Hon förstod inte hur en läkare skulle hjälpa henne. Att gå ner 22 kilo på tre månader var det enda som betydde något. Därför sökte hon aldrig hjälp. Att pillret fortfarande är lagligt att sälja i Sverige tycker hon är hemskt.

– Just DNP är fruktansvärt att det ens går att få tag i, utbrister Marion.

Viktminskningshetsen fick henne att blunda för allt.

I dag känner hon sig starkare, gladare och mer livfull än någonsin – utan DNP. Hon har gått upp några kilo och väger 65. Marion tycker det är bra att DNP uppmärksammas, så att ingen ska behöva gå igenom hennes helvete.

– Jag kände att man kanske behövde höra av det från en tjej i Sverige som nästan dött av det tre gånger. Jag vill inte se någon annan råka ut för samma sak, säger Marion Lindström.