Bakgrund: Toppjobben i EU

EU-kommissionens ordförande väljs formellt av EU-parlamentet på fem år efter förslag från EU:s stats- och regeringschefer, som dock behöver "ta hänsyn" till resultatet i senaste EU-val. Jean-Claude Juncker, 61-årig kristdemokrat från Luxemburg, valdes 2014 med stöd från de tre partigrupperna EPP (kristdemokratiskt konservativa), S&D (socialdemokrater) och Alde (liberaler).

EU:s permanente rådsordförande utses av stats- och regeringscheferna för 2,5 år i taget. Donald Tusk, konservativ 59-åring från Polen, sitter till den 31 maj 2017, men kan enligt reglerna få förlängt i ytterligare 2,5 år.

EU-parlamentets talman väljs av parlamentets ledamöter för 2,5 år i taget. Martin Schulz, 60-årig socialdemokrat från Tyskland, valdes den 1 juli 2014 och satt dessutom under den andra halvan av parlamentets föregående mandatperiod. Kutym har hittills varit att socialdemokrater och konservativa delar på talmansposten under mandatperioden. Följs den uppgörelsen ersätts Schulz av en högertalman i januari 2017.

Även EU:s utrikeschef brukar räknas in när EU-toppjobben fördelas i enlighet med EU-ländernas politiska och geografiska strukturer. Utrikeschefen utses av stats- och regeringscheferna men väljs formellt – liksom övriga delar av EU-kommissionen – av parlamentet. För närvarande innehas posten av Federica Mogherini, 43-årig socialdemokrat från Italien.

Fakta: Makten i EU

Det politiska maktläget i EU är svårbeskrivet eftersom "regeringen" – EU-kommissionen – inte alls har samma makt som en normal regering och dessutom måste fungera med de kommissionärer som utses av medlemsländernas regeringar, oavsett vilken partifärg dessa har. Av dagens 28 ledamöter tillhör fjorton kristdemokratiskt konservativa partigruppen EPP, åtta kommer från socialdemokratiska S&D, fem från liberala Alde och en är formellt oberoende.

Kommissionen behöver samtidigt stöd från EU-parlamentet, där för närvarande EPP är störst (med 215 ledamöter), följt av S&D (189), EU-skeptiskt konservativa ECR (74), Alde (70), vänstergruppen GUE/NGL (52) och De gröna (50).

Därtill har fortfarande medlemsländernas regeringar en avgörande betydelse, genom sin makt att i många fall lägga in sitt veto mot diverse förslag. I nuläget tillhör nio regeringschefer S&D, sju Alde, sex EPP, två ECR, en vardera GUE/NGL och De gröna samt två oberoende.

Luxemburgs förre premiärminister Jean-Claude Juncker valdes till EU-kommissionens ordförande 2014 med stöd från en bred koalition av kristdemokratiskt konservativa, socialdemokrater och liberaler.

EU:s många kriser har dock tärt hårt på enigheten, samtidigt som Juncker själv sliter med njursten. Hans årliga tal om läget i unionen i onsdags var ingen klang- och jubelföreställning.

– Han inledde sitt tal med att säga att EU inte är i toppform och det måste man hålla med om. Och han är inte heller i toppform, konstaterar EU-parlamentsledamoten Marita Ulvskog (S).

– Jag är kritisk. Jag anser inte att kommissionen gör det jobb som den borde göra i vår tid. Vi behöver en bättre Jean-Claude Juncker. Han måste skärpa till sig. Han måste inse att kommissionens ansvar inte bara är att tycka, det är att värna fördragen, våra lagar och våra regler, säger kollegan Gunnar Hökmark (M).

Kan gå snabbt?

Om EU vore ett fotbollslag skulle sannolikt Juncker ha fått sparken för länge sedan, efter brexit-omröstningen och oenigheten om flyktingkrisen. Än så länge hörs dock inga riktiga avgångskrav.

– En avgång löser inga problem, för det skulle skapa ett nytt tumult i Europa, säger Hökmark.

– Jag tror inte att det finns några skarpa förslag om att efterträda honom. Han är väl något slags minsta gemensamma nämnare. Jag har inte hört än i alla fall att det finns några reella planer på att byta ut honom, men det där kan ju ändras ganska snabbt, säger Ulvskog.

Strid om talman

Utöver Juncker sitter inte heller EU:s permanente rådsordförande Donald Tusk särskilt säkert. Tusks nuvarande 2,5-årsmandat går ut nästa sommar och en förlängning kan komma att stoppas av hemlandet Polen, där Tusks politiska motståndare nu sitter vid makten.

Även EU-parlamentets mäktige talman Martin Schulz sitter löst. Schulz lobbar hårt för att få fortsätta, men riskerar att skapa en infekterad strid mellan socialdemokrater och konservativa om han inte avgår i vinter.

– Vi har ett avtal med socialistgruppen om att det ska vara en annan talman i parlamentet - håller man inte det avtalet så är det aldrig skäl att ingå några avtal med varandra, konstaterar Gunnar Hökmark.