– Det är nästan så att de vet vad det gäller när vi ringer på, visar brickan och säger att vi kommer från polisen. Folk tror det absolut värsta och det skulle jag också göra, säger Mats Kemi, inspektör på Stockholmpolisens utredningsrotel.

Dödsbudet måste lämnas skyndsamt men att hitta de anhöriga kan vara ett riktigt detektivarbete. Nätet och de polisiära systemen används för att hitta personerna. Polisen kan enligt honom aldrig kontakta de anhöriga innan eftersom det skulle väcka frågor om varför de ska komma och ett dödsbesked ska lämnas personligen. Bor de anhöriga på annan ort får polisen i det området lämna beskedet.

– Man är tvungen att åka och ringa på dörren och får man inte tag på den som är närmast så tar man person nummer två på listan. Vi lämnar inga meddelanden, säger Mats Kemi.

► LÄS MER: Polisen: Här är de 53 mest utsatta områdena i Sverige

I den mån det är möjligt ska uniformen av och de civila kläderna på. Det är alltid två poliser som åker ut för att meddela de anhöriga.

– Det är ganska traumatiskt för den som får beskedet och de kommer oftast inte ihåg vad vi har sagt och då är det bra att ha med sig någon som vet vad som har sagts.

Poliserna får oftast ingen träning utan utgår från sunt förnuft.

– Det man ska göra är att berätta att man kommer från polisen och när man fått komma in berättar man som det är och sen är det i stort sett bara att svara på frågor, säger Mats Kemi.

En av poliserna sköter snacket och berättar hur personen avlidit. Enligt Mats Kemi gäller det att vara ärlig och säga som det är men att inte prata för mycket.

– När man åker ut vet man aldrig hur personen ska reagera och är personen själv ser vi till att de aldrig är ensamma när vi lämnar, säger han.

Att lämna ett dödsbud kan därför ta allt från fem minuter till flera timmar. Det händer att en polispräst eller ett mobilt team från S:t Görans psykmottagning är med. Ibland körs personen som fått beskedet till en psykmottagning.

– Att lämna dödsbud är det värsta man kan göra som polis, säger Mats Kemi.

Poliser som behöver prata av sig efter dödsbud kontaktar stationsbefälet och får enligt Mats Kemi riktigt bra debriefing.

– Jag har lämnat hundratals men aldrig önskat att få prata med någon.

Antingen är man en sådan person som kan släppa det eller så är man det inte, säger han och fortsätter.

– Jag är en riktig känslomänniska annars och kan gråta till film.

► LÄS MER: Rättsläkaren: Det här händer i kroppen när du dött