Efter två dygns vistelse i häkte i Zambia, och en dryg veckas kamp att sedan få lämna landet, är de lättade över att vara hemma.

– Vi är matta. Det har varit en lång resa att ta sig hem. Det var inte bara att ta sig ur arresten, eller fängelsehålan, utan sedan var det ett stort motstånd och de fortsatte att anklaga oss för en massa saker. Vi hade inga pass, mobiltelefoner eller kamera, säger Sophia Djiobaridis.

Gjorde reportage

SVT-medarbetarna var i Zambia för ett reportage om hur det svenska biståndet till landet används, men greps och anklagades för olaga intrång i samband med att de försökte få en intervju med chefen för en av organisationerna som hanterar det svenska biståndet.

Båda vittnar om skräcken när man delade på dem och placerade dem i varsin liten cell ihop med en handfull andra fångar.

– Det var för jävligt. Det stank, det var kackerlackor, allt var smutsigt och äckligt, och man är helt utlämnad till anhöriga som ger en mat, vatten och toalettpapper. Det var extremt primitivt, berättar Sophia, som får medhåll av Åke.

– Det var läskigt. Jag har blivit arresterad förr men aldrig behövt sova över. De sa att jag hamnat i en VIP-cell och då var vi sex personer på tre gånger tre meter, säger han.

Erbjuds hjälp

TT: Mat, hygien?

– Hygien var ett hål i golvet. Mat var det släktingar som kom med, och vi hade folk där som hjälpte oss.

Underbart skönt, tycker Nils Hansson, en av SVT-cheferna på plats på Landvetter, om att medarbetarna nu är på hemmaplan igen.

– Nu får vi se till att de får vila upp sig och vi erbjuder också samtal så att de får hjälp med att bearbeta det de varit med om, säger han.