Bakgrund: Omstridd miljonmarginal

Förespråkarna för att lämna EU, brexit, vann Storbritanniens folkomröstning den 23 juni med 51,9 procent av rösterna, medan 48,1 procent röstade för att stanna. Resultatet innebär att ungefär 1,25 miljoner fler britter röstade mot EU än för.

Det officiella valdeltagandet var 72,2 procent, vilket är högt för brittiska förhållanden.

Men bremain-anhängarna, som vill stanna i EU, argumenterar att det därmed bara är drygt en tredjedel – 37,5 procent – av alla röstberättigade som röstat för brexit. Dessutom fick 16- och 17-åringar inte rösta, till skillnad från i folkomröstningen om skotsk självständighet häromåret. Unga är i högre grad än äldre EU-vänner.

Hela världen, inklusive det brittiska politiska etablissemanget, togs på sängen av resultatet. Bara några timmar meddelade premiärminister David Cameron att han skulle avgå, och i juli ersattes han av Theresa May.

May har kritiserats för att sväva på målet om hur brexit-resultatet egentligen ska hanteras. Först i början av oktober satte hon en tidsfrist för när utträdesprocessen formellt ska börja; senast i mars nästa år.

Förhandlingarna ska sedan kunna pågå i två år, men många har spekulerat i att den tiden är för kort.

May fortsätter att understryka att "det brittiska folkets beslut när de röstade för att lämna EU bör respekteras" – något mer röstande behövs därmed inte, varken bland folket eller de folkvalda.

Många EU-vänliga politiker tycker dels att folkomröstningen i juni bara var rådgivande, dels att resultatet var så jämnt, att processen att lämna unionen inte kan genomföras utan ytterligare omröstningar.

Enligt May ska regeringen åberopa EU:s utträdesklausul 50 senast i mars nästa år.

Bara parlamentet

Men hon kan också stöta på patrull i domstolarna. På torsdagen tar High Court i London upp en slags grupptalan från en mängd människor som hävdar att det är parlamentet som har beslutsrätt i EU-frågan.

– Parlamentet har tagit oss in i Europeiska unionen och bara parlamentet kan leda oss ur, säger advokaten John Halford enligt nyhetsbyrån AFP.

– Det blir inte någon omröstning om att utlösa artikel 50, upprepar Mays talesperson enligt brittiska medier.

Utan grundlag

Resultatet av den juridiska dragkampen dröjer. Men oavsett hur den slutar kan den kasta grus i regeringens förhandlingsspel med EU under lång tid. Domarna i High Court väntas meddela sitt beslut om några veckor. Men det lär överklagas till Högsta domstolen.

Och dylika principöverväganden tenderar att bli extra knepiga i ett land som Storbritannien, utan en renodlad grundlag. Praxis och prejudikat via domstolar får där en helt annan tyngd än i länder där man kan luta sig mot en konstitution.