– När det tidigare var så att större delen av intäkterna kom från medlemsavgifter var man också mer intresserad av att få medlemmar, säger Magnus Hagevi, statsvetare på Linnéuniversitet i Växjö, som forskat om medlemmarnas roll i politiska partier, till SVT.

Tommy Möller, statsvetare vid Stockholms universitet, menar att anledningen till att antalet medlemmar gått ner inte beror på ett vikande politiskt intresse hos allmänheten.

Väljarna viktigare

– Partierna anstränger sig inte så mycket för att rekrytera, men det är inte heller helt lätt. Det politiska intresset är i viss mån större nu än tidigare, men det är inte så många som har en känslomässig koppling till ett parti. Det är därför valresultaten fluktuerar mer i dag, säger han.

Partiernas intresse har riktats från medlemmarna till väljarna, menar Tommy Möller.

– Man lyssnar mer på väljarnas åsikter än på medlemmarnas och det gör att incitamentet att engagera sig är mindre, det är svårare i dag att påverka, förutom när det gäller val av företrädare, säger han.

Huruvida skiftet är ett demokratiproblem beror enligt Tommy Möller på hur man ser på saken. Antingen har partierna anpassat sig till en ny tid och ett nytt medielandskap och är lyhörda för väljarna, eller så är de svagt förankrade i sin ideologi och tenderar att bli populistiska.

Folkrörelsen inte död

1989 var 13 procent av befolkningen med i ett politiskt parti, 2013 var siffran nere på fem procent. Men trots att antalet medlemmar har sjunkit drastiskt har siffran legat still de senaste nio åren, lika många är med i ett parti i dag som 2007 och bland kvinnor mellan 16 och 24 år är fler aktiva än rikssnittet. Att unga kvinnor är mer aktiva än män i samma ålder skulle kunna vara en Fi-effekt.

– Där har vi ett parti som har en enorm tillgång av sina medlemmar eftersom man inte har så mycket ekonomiska resurser. Det blir en liten brasklapp, folkrörelsen är inte död. När behov eller efterfrågan dyker upp kan tendensen helt förändras, i alla fall kortsiktigt, säger han.