För Metros fotograf Urban Brådhe har döden varit ständigt närvarande i flera år.
Vid sidan av sitt ordinarie jobb på tidningen har han följt svårt sjuka människor, deras anhöriga och dokumenterat den sista tiden i deras liv.

Tillsammans med kuratorn Sara Natt och Dag på Stockholms sjukhem gjorde Urban först ”Livet kan inte vänta” (2009), där han följde tre kvinnor i 30-årsåldern som led av obotlig cancer.
Nu kommer ”Livet som anhörig”, där sex personer berättar om sina sätt att hantera vardagen med en svårt sjuk anhörig
– Det var faktiskt en av tjejerna i den förra boken – Ulrica, som är avliden nu – som kom med idén. Hon sa: ”Ni ska inte göra en bok om oss, ni ska göra en bok om våra män”. Att vara anhörig när en sjukdom drabbar hela familjen är en tung roll, säger Urban.
Är det inte ganska tufft och sorgligt att följa familjer på nära håll när ett liv håller på att ta slut?
– Inte ett dugg! Det är den vanligaste frågan, men det har varit en gåva att få vara nära de här fantastiska, starka människorna, komma in i deras privata sfär och så att säga vara en fluga på väggen.
Har det här arbetet fått dig att fundera på hur du själv vill dö?
– Förr eller senare är det ju dags, men om det ska gå fort eller sakta – det är lite svårt att välja. Men får man bra palliativ vård, där mycket handlar om att ställa in medicin rätt, så man kan dö smärtfri och relativt lycklig, är det nog rätt okej.

SE BILDERNA UR "LIVET SOM ANHÖRIG"