Metro efterlyste läsarnas historier där de medverkande fått vara helt anonyma. Här är resultatet av ett urval av berättelserna.

Man, 25 år:

Jag är chef över två säljkontor, varav ett av dem är en extern avdelning med runt 30 anställda. Jag sitter till cirka 90 procent bakom min jobbdator och spelar datorspel på arbetstid och varken mina chefer i Dubai eller någon av mina anställda har någon aning. Jag har kört på så nu i snart ett år. Kan tillägga att de sista 10 procenten tillbringar jag med att elda på mina säljare för att de ska jobba mer!

Kvinna, 25 år:

När jag var 21 år gammal jobbade jag en period som telefonförsäljare. Jag var ensam på jobbet på en lördag, dagen efter en spårad after work med jobbet. Jag var jättebakis, irriterad över att jag behövde jobba och alla andra var lediga, plus att jag hade bakismage. Till slut var jag så trött på att springa fram och tillbaka till toaletten att jag tog in min bärbara dator och telefon till toan och tillbringade större delen av arbetsdagen därinne medan jag ringde kunder. Inte så himla fräscht, men nöden har ingen lag.

Man, 30 år:

Jag brukade jobba på lagret i en stor möbelbutik. Det gjorde också en tjej som jag tyckte var väldigt söt. Efter mer och mer flörtande började vi till slut hångla under arbetstid. Det var en liten smal trappa ner till lagret som var ganska högljudd, så vi hann alltid avbryta det innan chefen eller kollegorna kom in i rummet. Men jag och hon var ofta ensamma större delen av dagen. Min bästa polare på jobbet som visste om flörten brukade också skicka varning-sms ibland om han visste att någon var påväg ner till lagret!

Kvinna, 50 år:

– Jag hade sex med min kille i ett elskåp när jag var i 30-årsåldern. De byggde övervåningen på vårt jobb och under lunchen så smet vi upp och stängde in oss i det lilla elskåpet och hade sex. Varje gång jag gick upp till övervåningen så tänkte jag på den där gången. 

Man, 37 år:

Jag var 20 år gammal och hade på den tiden inget körkort. Jag jobbade på restaurang och fick ofta skjuts av en kollega. En dag var min kollega sjuk, så jag ringde till chefen och sa att jag skulle ta bussen och bli cirka 5-10 minuter försenad. När jag var på plats och hade bytt om så gick jag ut till morgonmötet. Chefen vänder sig då till mig och ger mig en sådan jäkla avhyvling inför alla andra. Samtidigt kom vissa andra försent hela tiden utan att någon sa något.

Så när chefen var klar med avhyvlingen tappade jag det och näst intill skrek att vissa tydligen kunde komma och gå som de ville, och om han hade något emot att jag kom försent hade han kunnat säga det direkt när jag ringde eller tagit upp det inne på kontoret. Till sist sa jag att han kunde dra åt helvete och stoppa upp sitt jobb i röven. Han muttrade något efter mig, men jag lyssnade inte, utan gick och bytte om igen och väntade på nästa buss hem. Det är det bästa jag någonsin gjort och jag ångrar det inte för ett ögonblick.

Kvinna, 29 år:

Jag har gjort en hel del konstiga grejer under arbetstid. När jag jobbade i butik så sov jag på lagret och när jag jobbade med kundservice så sov jag och tog emot samtal i sömnen. Jag vaknade ett par meningar in i samtalet. En annan gång stalkade jag upp min sambo under arbetstid och när jag var yngre så var jag bakis på jobbet ganska ofta. Jag var tvungen att kräkas en gång, men hann inte in på toan …

Kvinna, 28 år:

Titanic-historien är nog min senaste pinsamma grej som jag råkat ut för på jobbet. För ett år sedan började jag på en ny arbetsplats där jag inte kände någon och vi i mitt team fick ganska bra kontakt. Vi brukade lyssna på musik under dagarna och en dag lyssnade vi på filmmusik och Celine Dions Titanic-låt kom på, och någon sa något i stil med "den här gamla dängan". 

Då får jag plötsligt feeling och säger att "den var ju ändå såååå himla härlig, och HALLÅÅ VEM har inte ställt sig längst fram vid ett räcke, sträckt ut armarna och låtsats att Leo DiCaprio står bakom och håller i en?!" Fick liksom inget gensvar utan alla, inklusive ett annat team som gick förbi, bara stirrade på mig i tystnad när jag stod där med armarna rakt ut över kontorslandskapet. Då ville jag sjunka genom jorden. 

Kvinna, 49 år:

En av de pinsammaste saker jag gjort på jobbet hände för längesedan när jag var ung och grön och nyss börjat arbeta som nattportier på stadens stadshotell. Det brukade komma ensamma resande män, till exempel försäljare, på vardagskvällar och checka in. På den tiden fanns det bara VHS och inte heller många kanaler att titta på. 

Det kom in en man sent på kvällen en gång som checkade in och ville låna en naturfilm. Jag sa att vi har väl inga sådana direkt, men vi hade "Indiana Jones " där det i allafall var ett lejon på fodralet. Mannen såg moloken ut men tog filmen och gick till sitt rum med tunga steg. Dagen efter fick jag reda på att naturfilm betydde en annan sorts film om ni förstår vad jag menar, och att det var ett slags kodord att säga naturfilm. Jag glömmer aldrig hans besvikna blick så länge jag lever!