Fakta: Sunnitiskt missnöje gynnar IS

Majoriteten av Iraks över 32 miljoner stora befolkning, cirka 60 procent, är shiamuslimska araber medan 18 procent är sunnitiska araber. Kurderna, som till största delen också är sunnimuslimer, utgör 18 procent och har en delvis självstyrd region i norr. Kristna utgör mindre än 1 procent.

Under Saddam Husseins styre hade sunniter en dominerande ställning i Irak, men sedan han störtades har det varit den shiamuslimska majoriteten som dominerat. Sunniter har klagat på diskriminering och övergrepp, något sunniextremisterna Islamiska staten (IS) dragit nytta av för att bygga allianser.

Regeringen i Bagdad och dess allierade har betonat vikten av att närma sig sunnitiska grupper för att bryta IS grepp.

– Det här ger väl den irakiska armén lite råg i ryggen, lite självförtroende, men också lite trovärdighet, säger Joel Ahlberg, Irakexpert vid Folke Bernadotteakademin, till TT.

En talesperson för den irakiska militären tillägger att det återstår att rensa området på minor och fällor innan regeringsstyrkorna kan gå in. Irakiska styrkor, uppbackade av flygangrepp från en USA-ledd koalition, tog sig in i stadens centrum i tisdags.

"Några timmar"

De senaste dagarna har striderna koncentrerats till regeringsbyggnaderna i staden där IS har försvarat sina positioner med krypskyttar, bilbomber och mineringar, rapporterar AFP.

– Våra styrkor kommer att ta sig in inom några timmar, säger talespersonen Sabah al-Numani.

En icke namngiven amerikansk källa inom den USA-ledda koalitionen säger till Reuters att han just nu inte kan bekräfta att al-Ramadi är helt rensad.

IS intog al-Ramadi i den strategiska Anbarprovinsen i maj, som med sin gräns mot Syrien binder ihop extremisternas territorium i de båda länderna. Att de irakiska regeringsstyrkorna nu lyckas återta staden är ett betydande bakslag för den sunnimuslimska extremiströrelsen.

Ofta misslyckats

Ahlberg säger att al-Ramadi tveklöst är ett viktigt mål. Den irakiska militären – som tappade staden delvis på grund av bristande stridsmoral och intern korruption – har nu visat att den kan nå militära segrar utan hjälp av de shiamuslimska miliser som till stor del organiserats av Iran eller av den folkliga mobilisering som uppstått ur ilskan efter IS:s övergrepp.

Samtidigt påpekar Ahlberg att militären också måste hålla de områden den intagit, vilken den ofta misslyckats med tidigare. Den allmänna uppfattningen är att IS nu trycks tillbaka militärt, men det är svårt att bedöma hur stor näsbränna förlusten av al-Ramadi verkligen är för IS, säger Ahlberg.

– Det är en organisation som varit oerhört taktiskt flexibla militärt sett och har kunnat anpassa strategin utifrån hur omständigheterna ser ut. Det är svårt att just nu bedöma hur ansatta de är.