Fakta: Ekologiska fotavtryck

Forskarna mäter det mänskliga fotavtrycket på jorden genom att granska utbredningen av åtta olika typer av landanvändning och mänskligt tryck: urbanisering, odlad mark, betesmark, elektrifiering, järnvägar, asfalterade vägar, kanaler, samt befolkningstäthet.

Det bör påpekas att det finns andra sätt att mäta fotavtryck. Sahara är exempelvis relativt opåverkat utifrån kriterierna i den nya studien, men det är samtidigt ett faktum att nästan alla stora däggdjur är utrotade eller starkt hotade i regionen, en effekt av hänsynslös jakt med terränggående fordon. Exemplet visar att det inte alltid är vägar, bebyggelse och högt befolkningstryck som är det största hotet mot den biologiska mångfalden.

Källa: Nature Communications

Under samma period växte den globala ekonomin med 153 procent.

Det tycks med andra ord som om vi människor inte längre är lika destruktiva som tidigare. Vi har blivit effektivare, relativt sett, på att producera mat och utvinna resurser från naturen utan att samtidigt ödelägga densamma.

Å andra sidan, påpekar forskarna, ska vi inte slå oss för bröstet. I studien, som publiceras i Nature Communications, konstateras att det inte finns så många platser kvar som ännu är opåverkade av människan.

Sådana områden täcker i dagsläget ungefär en fjärdedel av jordens yta utanför Antarktis.

Hårt tryck

Med opåverkade menas att de saknar stadsbebyggelse, stora befolkningskoncentrationer, jordbruk, skogsbruk, järnvägar och asfalterade vägar. Platser av det slaget finns nu bara kvar i delar av Amazonas och Centralafrika, Sibirien och Kanada, samt i inre delen av Australien, Tibet och Gobiöknen.

Resten av jordens landyta, cirka 75 procent, är utsatt för mer eller mindre hårt tryck från mänskligheten. Värst är läget i Västafrika, Nordafrika, Mellanöstern, östra Brasilien och delar av södra Asien. I samtliga av dessa regioner har läget försämrats kraftigt sedan 1992. Skogsskövlingen har accelererat också på Nya Guinea.

Återhämtning möjlig

Men det finns också platser där situationen förbättrats. Hit hör delar av Nordamerika – framför allt västra Kanada – Sibirien, Australien och sydöstra Afrika.

Allra mest har läget för naturen ljusnat i Västeuropa, men då ska man komma ihåg att detta är från en mycket låg nivå. Västeuropa var det område på jorden som först såg massiv naturskövling och det är en lång väg att gå innan vårt fotavtryck kan avlägsnas. Fast exemplet visar också att naturen alltid kan återhämta sig, bara den ges chansen.