Förmågan att göra hönor av fjädrar tycks ingå i svenska politikers arbetsbeskrivningar. Reinfeldt varnar för oppositionens "skatte­chock", trots att oppositionen accepterar drygt 95 procent av hans inkomst­skattesänkningar. Samtidigt angriper Sahlin regeringen för massarbetslöshet, trots att den internationella krisen kan förklara hela uppgången.

Men det är en sak att skruva, det är en annan att medvetet vilseleda och ekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl har hittat en del av det när de analyserar de rödgrönas ekonomiska motion för den gröna liberala tankesmedjan Fores.

De rödgröna säger att de ska skapa upp till 5 000 nya jobb med ett nytt riskkapitalavdrag, men glömmer att ta upp kostnaden för ett sådant avdrag. När de föreslår ett avskaffande av RUT-avdraget gör de precis tvärtom. Då räknar de med den dryga miljard de sparar, men glömmer att räkna på hur många hushållsnära tjänster som då försvinner.

Än mer kreativ blir bokföringen när de skriver om miljöskatter. Motionen argumenterar för högre skatt på utsläpp för att det ska min­ska utsläppen. Men när de redovisar budgeteffekterna räknar de inte med minskade utsläpp, vilket ju minskar intäkterna från skatten. Tvärtom räknar de med oförändrat stora skatteintäkter så att de kan finansiera sina utgifter med det.

Det mest ambitiösa försöket att trotsa matematikens lagar kommer på sidan 98 i motionen, där de rödgröna med ett stapeldiagram visar vilka som vinner och förlorar på deras politik nästa år.

Hela 90 procent tjänar och bara den rikaste tiondelen förlorar.
Men något är konstigt. De 90 procenten tjänar nästan fem gånger mer än de rikaste förlorar. Så var kommer resten av pengarna ifrån? Bergh och Jordahl har svaret. De rödgröna har valt att räkna in alla godsaker och bidrag, men har valt att strunta i de 9,3 miljarder i skatter som införs 2012 för att finansiera dem.

Att tappa bort en miljard kan väl ursäktas som slarv, men vågar vi verkligen anförtro rikets finanser till några som glömmer bort 9 miljarder?