Fakta: Fredsavtalet i Colombia

Huvudpunkterna i fredsavtalet mellan Farc-gerillan och regeringen:

Vapenvila och nedrustning: Avtal om detta slöts i juni. Farc ska flytta sina omkring 7 000 soldater till nedrustningsläger inrättade av FN.

Rättvisa för offer: Brott som begåtts under konflikten ska tas upp i specialdomstolar. Amnesti beviljas för lindrigare brott, men inte för massakrer, våldtäkt och tortyr.

Droghandel: 2014 gick Farc med på att stoppa narkotikaframställning i områden under deras kontroll. Regeringen lovade att hjälpa jordbrukare att försörja sig på lagliga grödor.

Rebeller i politiken: Farc blir nu ett politiskt parti och får tio platser i kongressen

Jordreform: 2013 undertecknades ett avtal om att tillhandahålla mark, lån och bastjänster till den fattiga landsbygdsbefolkningen.

Fakta: Fredspris till en part

Det är ganska vanligt att Nobelkommittén belönar en person som med ickevåldsmetoder kämpar för fred eller mot en förtryckarregim. Så var exempelvis fallet med Aung San Suu Kyi i Burma 1991 eller Liu Xiaobo i Kina 2010.

När två parter strävat efter fred brukar dock båda hedras, såsom politikerna John Hume och David Trimble i Nordirland 1998 eller Nelson Mandela och F W de Klerk i Sydafrika 1993.

Att bara den ena parten, på det sätt som skett i år, får fredspriset är desto ovanligare men inte unikt. Senast var år 2000 då Sydkoreas president Kim Dae-Jung fick priset för avspänningen med Nordkorea. Diktatorn i norr, Kim Jong-Il, fick ingenting.

Nobelpriset tas på stort allvar i Colombia. En indikation på det är att den framlidne nationalskalden Gabriel García Márquez, som fick Nobelpriset i litteratur 1982, ofta refereras till som "el Nobel".

Att presidenten Juan Manuel Santos nu kan sälla sig till den skaran, är tänkt att ge en positiv injektion till hans ifrågasatta fredsavtal med Farcgerillan.

– Kommittén hoppas att priset ger president Santos styrka att lyckas med sin fredssträvan, sade den norska Nobelkommitténs ordförande vid tillkännagivandet.

Det tog nästan fyra år att mangla fram det ambitiösa fredsavtalet. Båda parter har fått ge och ta i de svåra förhandlingarna i Havanna. Nobelkommitténs beslut att bara belöna regeringssidan kom därför som en överraskning för många bedömare.

Lovar ändringar

– Om man tar tjuren vid hornen och ger priset till en fredsprocess som ännu inte fått folkets godkännande, då hade jag gett det till båda sidor, säger Dan Smith vid det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri till TT.

Hittills har dock Farc, åtminstone utåt sett, svalt förtreten. Dess ledare Rodrigo Londoño twittrade sina gratulationer till president Santos, och senare lovade de i ett gemensamt uttalande att fortsätta samtalen för att göra nödvändiga ändringar i avtalet.

Där börjar dock de stora svårigheterna.

Efter att folkomröstningen om avtalet i september överraskande resulterade i en knapp seger för nejsidan har motståndarna stärkts i sina övertygelser. Nejsidan, ledd av den förre presidenten Álvaro Uribe, varnar bland annat för att Colombia skulle förvandlas till ett Venezuela om Farc släpps in i det politiska systemet.

Kan gå vidare

Man är även skarpt kritisk till avtalets löften om amnesti för mindre allvarliga brott under konflikten, och möjligheten att dömas till en längre tids samhällstjänst i stället för fängelse vid erkännande av grövre handlingar.

Även Uribe gratulerade visserligen sin rival till fredspriset, men tillade att han fortfarande hoppas på förändringar i avtalet. Det är dock svårt att tro att Farc skulle acceptera nejsidans krav, tror sociologen och mångåriga Colombiakännaren Anders Rudqvist.

– Att de skulle gå med på att inte få delta i politiken, och att få en annan typ av fängelsestraff än man kommit överens om, är osannolikt, säger han.

Santos har dock möjligheten rent legalt att efter mindre revideringar i avtalet aktivera det, även om motståndarna inte skulle vara helt nöjda. Men han brottas med låga popularitetssiffror – och om han förlorar makten till oppositionen i nästa val kan fredsprocessen komma att avbrytas igen.