Det gläder mig att min förra kolumn fick stora delar av Tidnings-Sverige att sluta upp kring ett miljöupprop till svenska folket, men tyvärr räcker det inte. Och det kommer aldrig att räcka. En svensk familjs årliga utsläpp i form av bilavgaser är bara en bråkdel av den andel avgaser som samma familj släpper ut genom att flyga till Kanarieöarna. Vi borde inte resa helt enkelt, och det är inte realistiskt.

Världens räddning kommer inte att uppkomma genom att 100 000 svenskar och några kändisar lovar att byta till energilampor i hemmen och sänka värmen i husen. Jag sitter och skriver detta på en resort på Seychellerna. Jag har snorklat på den korallkyrkogård som Cocos Islands utgör, ett rev som så sent som 1997 utnämndes till världsnaturarv av Unesco och som 1998 drabbades av El Niño och 98 procent av alla koraller dog.

För att tala klarspråk ser det ut som om det kommer att gå åt helvete och att det är för sent att göra någonting åt eländet. Men jag är optimist. Jag tror att det kommer att ordna sig, och som vanligt är det entreprenörerna och globaliseringen som kommer att stå för räddningen. Nya företag med nya produkter, nya energikällor, renare bränslen och motorer är framtiden.
Utvecklingen är det som kommer att rädda oss, men det måste ske snart. Vi måste skynda på utvecklingen, inte tvärtom, som trädkramare och socialister alltid förespråkat när de skrikit att pengar och tillväxt inte är allt, för just nu är det allt. Det är vår framtid.

 Det är vi som kan unna oss lyxen att byta till energilampor som kan driva utvecklingen framåt, men då behöver vi politikernas stöd och hjälp. Jag är, som alla vet, liberal, och jag tror på människans frihet och förmåga att ta personligt ansvar. Människan är dock inte alltid rationell och därför behöver vi politiska ledare som är insiktsfulla, men framför allt modiga, och starka.

Jag kan inte på något vis acceptera mer än 30 procents generell skatt på inkomst, men jag kan acceptera 99 procents skatt om den är frivillig och direkt relaterad till specifika ändamål, exempelvis enorma tullar in till städerna där pengarna går direkt till förbättrad infrastruktur.
Vi borde alla pendla med kollektivtrafik. Enorm skatt bör läggas på olja och bensin, på sportbilar och charterresor, och enorma insatser bör göras för forskning och utveckling inom områden som kan rädda oss.

Nu handlar det inte om rättvisa. Nu handlar det om överlevnad. Det vore fantastiskt om Sverige vågade visa vägen!