Fakta: Fästingens utvecklingsstadier

Ixodes ricinus heter den fästingart i Sverige som suger blod från människor.

Arten utvecklas i tre olika stadier. Honan lägger sina ägg i en stor klump och när de kläcks blir de larver, som ofta blir kvar på samma plats.

Larverna blir omkring en halv millimeter långa och har sex ben. För att utvecklas till nästa stadium måste de hitta ett värddjur att suga blod från. När de sugit sig fulla ramlar de ner på marken och ömsar skinn och övergår till nymfstadiet.

Då har de utvecklat ytterligare ett benpar och vuxit till cirka en millimeters längd.

Efter ytterligare en blodsugning kan nymfen bli vuxen. Honorna är då två–tre millimeter långa och behöver ytterligare blodmåltid innan hon kan lägga ägg.

Källa: NE

Temperaturer över femgraderstrecket några dagar i rad är tillräckligt för att fästingarna ska krypa upp ur sin dvala några centimeter under marken. Fästingsäsongen är som mest intensiv från april till en bit in i juni, sedan blir det för torrt för fästingarna.

– De måste passa på så fort det blir lämpligt väder, konstaterar Lars Lundqvist, docent i systematisk zoologi vid Lunds universitet.

Uppe på grässtrået eller bladet använder sig fästingarna av avancerade organ för att registrera koldioxid eller värme från djur som passerar. När de klamrar sig fast väntar de sig en hårig miljö och navigerar gärna mot halsen på djuret genom att gå mothårs.

– Om det är en människa så fattar de först inte riktigt var de hamnat, de känner inte igen miljön och blir lite konfunderade, säger Lars Lundquist.

I förvirringen kan personens lukt förmodligen bli avgörande för om de biter sig fast eller inte. Fästingar tycks nämligen föredra vissa kemiska dofter framför andra, varför det kan vara en bra idé för den som upplever sig vara en fästingmagnet att stryka på lite extra insektsmedel.