Fakta: Nya valregler

Valet till det ryska parlamentets underhus, duman, hålls på söndag den 18 september. Det var ursprungligen planerat till den 4 december men tidigarelades bland annat med motiveringen att det skulle spara pengar genom att nu sammanfalla med valen till flera regionala parlament.

I årets dumaval har man återgått till ett kombinerat valsystem. Hälften av de 450 ledamöterna väljs i enmansvalkretsar där den kandidat som får flest röster tar hem mandatet. Resten utses via partilistorna och fördelas proportionellt utifrån röstandel, bland de partier som tar sig över spärren – som sänkts från 7 till 5 procent.

Nya regler slår fast att partier som fått minst 3 procent i det senaste valet, eller som har minst en plats i något regionalt parlament, automatiskt tillåts ställa upp. Det har inneburit att totalt 14 partier i år deltar, jämfört med sju 2011.

Fakta: Partierna och opinionsläget

Enade Ryssland: Det överlägset största partiet i duman, trots att det i senaste valet tappade sin absoluta majoritet. Stödjer oreserverat president Vladimir Putin, som dock inte själv är med i partiet, och rider på presidentens enorma popularitetssiffror. Hade runt 40 procent i den senaste mätningen.

Kommunistpartiet: Andra största parti. Kritiserar regeringens åtstramningar och kräver åtgärder mot korruption, men röstar i regel med Enade Ryssland. Ser ut att backa rejält med ett stöd på strax under 10 procent, mot 19 i förra valet.

Liberaldemokratiska partiet (LDPR): Högerpopulistiskt parti som inte utmanar Enade Ryssland i viktigare frågor. Har runt 12 procents opinionsstöd och ser därmed ut att kunna ta över positionen som andra största parti.

Ett rättvist Ryssland: Socialdemokratiskt orienterat parti. Har beskrivits som regeringens "andra ben", kan ifrågasätta Enade Ryssland men är lojalt med president Putin. Opinionsstöd på runt 7 procent, en rejäl minskning från 14 procent förra valet.

Utöver dessa deltar tio mindre partier i årets val varav inget ser ut att klara femprocentspärren. Bland de liberala partier som utgör den genuint Putinkritiska oppositionen är Yabloko störst med strax över en procents opinionsstöd, följt av Parnas (strax under en procent).

Källa: Europaparlamentet, Interfax

Annekteringen av Krim, den ryska inblandningen i Ukrainakriget, militärinsatsen i Syrien. Växande missnöje med den djupa ekonomiska recessionen och åtstramningarna i de sociala systemen. De senaste årens turbulens i rysk politik kan tyckas bädda för ett stort intresse för det stundande parlamentsvalet.

Dessutom deltar fler partier än tidigare i år, och tröskeln för att ta sig in i parlamentet har sänkts från sju till fem procent. Men ändå rycker många på axlarna åt söndagens votering; knappt hälften av väljarna uppger att de tänkt ta sig till valurnorna, enligt en mätning från opinionsinstitutet Levada Center tidigare i september.

Saknar makt

Att kampanjandets slutspurt infallit när de flesta ryssar tar sin semester har bidragit till det ljumma intresset. Beslutet att tidigarelägga valet, som ursprungligen skulle ha hållits i december, fattades officiellt för att spara pengar, medan oppositionen anklagat styrande Enade Ryssland för att vilja lägga en våt filt över debatten.

Men oviljan att rösta handlar kanske främst om dumans underordnade roll. Eftersom de övriga partierna som sitter där tenderar att gå på Enade Rysslands linje fungerar parlamentet i praktiken som regeringens förlängda arm.

– Alla vet att duman saknar reell makt. Valet är inte främst ett tillfälle att välja sina politiska makthavare, utan på sin höjd att ge uttryck för känslor eller missnöje, säger Carolina Vendil Pallin, Rysslandsforskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

"Inte fritt och rättvist"

Efter att rapporter om valfusk under det senaste valet 2011 utlöste massiva protester har president Vladimir Putin vinnlagt sig om att årets val ska framstå som så transparent som möjligt. Den tidigare människorättsombudsmannen Ella Pamfilova har utsetts till centrala valkommissionens chef och har visat en gedigen vilja att motverka mygel.

– Men det handlar egentligen inte främst om fusk vid rösträkningen, det är själva spelfältet innan valet som inte är fritt och rättvist, säger Vendil Pallin.

Hon lyfter fram det ryska medielandskapet, där de största tv-kanalerna är statligt ägda och går i de styrandes ledband. Till detta läggs att maktpartiet har den berömda "administrativa resursen", mobiliseringen av statsanställda, att tillgå.

Tuffare klimat

Samtidigt har den politiska repressionen ökat. Med hjälp av den så kallade agentlagen har en rad rättighetsgrupper och organisationer – däribland tidigare nämnda Levada – stämplats som "utländska agenter", medan inskränkningar gjorts i demonstrationsfriheten och friheten på internet.

Upprepade attacker gör dessutom livet svårt för den lilla utomparlamentariska opposition som på allvar ifrågasätter Putin. Förra vintern sköts den förre ledaren för liberala Parnas, Boris Nemtsov, ihjäl på öppen gata av okända gärningsmän, och några månader senare misshandlades den oppositionelle bloggaren Alexej Navalny.

Nuvarande Parnas-ledaren Michail Kasianovs försök att ena den liberala oppositionen grusades efter att en smyginspelad sexvideo, där han även hörs kritisera oppositionskollegor, visats i statskontrollerad tv.

Med stöd på runt en procent har inget av småpartierna chans att ta sig in i duman. Men en liten ljusglimt för oppositionen är att det i år går att ställa upp som kandidat i enmansvalkretsar, vilket väckt hopp om att åtminstone enstaka oberoende politiker ska vinna mandat.