Fakta: Olof Palme

Olof Palme föddes den 30 januari 1927 och dog den 28 februari 1986. Han var socialdemokratisk politiker, statsminister 1969–76 och från 1982, dessförinnan var han statsråd 1963–69.

Olof Palme föddes i en högborgerlig och konservativ miljö i Stockholm. Fadern dog när Olof endast var sju år. Under sina juridikstudier i Stockholm skrev han in sig i den socialdemokratiska studentklubben.

1953 anställdes han som statsminister Tage Erlanders sekreterare. 1965 utsågs han till kommunikationsminister samt 1967 till utbildningsminister innan han i september 1969 enhälligt valdes till partiordförande efter Erlander och därmed också utsågs att efterträda honom som statsminister.

Under hela sitt liv förblev Palme kontroversiell, beundrad av många och hårt kritiserad av andra.

Strax före midnatt den 28 februari 1986 sköts Olof Palme till döds på Sveavägen i Stockholm. Mordet är fortfarande ouppklarat.

Källa: NE

Palme – Ett liv i bilder, av historikern Henrik Berggren och fotografen Jacob Forsell, samlar bilder från hela Olof Palmes liv; från barndomsåren i början av 1930-talet på Östermalm till rollen som landets regeringschef under 1970- och 1980-talen.

Här finns foton, unika till sin karaktär, som väcker känslor och minnen än i dag. Som den på en knappt 30 år gammal Olof Palme, i samspråk med Tage Erlander på ena sidan och en 23-årig Ingvar Carlsson på den andra, på en studentafton i Lund.

– Tage Erlander var vår politiske lärofader, men han var så mycket mer, berättar Ingvar Carlsson när TT träffar honom för en intervju om boken.

Strålglans

– Olof Palme och jag hade förlorat våra fäder när vi var unga pojkar och Tage Erlander visade en omsorg och omtanke för oss som var långt utöver att vi var hans medarbetare. Vi tre tillsammans skulle komma att vara statsministrar för Sverige i 40 år och socialdemokratiska partiets ledare i 50 år.

Förre statsministern Ingvar Carlsson och Olof Palme var ett radarpar under nästan 30 år i politiken, och enligt Carlsson hade Palme en alldeles särskild förmåga att beröra människor.

– Palme var en politiker med strålglans. Det var nästan omöjligt att inte lyssna på honom när han stod i talarstolen. Han var en formuleringsmästare, ibland kanske man till och med skulle kunna säga att han blev fångad i sina egna mästerliga formuleringar – och någon gång hade det kanske varit bra för honom att inte använda dem, säger Ingvar Carlsson.

I boken finns också en hel del bilder från privata tillfällen, både från radhuset i Vällingby och från sommarhuset på Fårö, där Olof Palmes mjukare sidor tydligt framträder. Det var den Olof som tyvärr alltför få lärde känna, säger Ingvar Carlsson.

– Olof Palme var, som jag upplevde det, en väldigt varm, omtänksam människa, en väldigt god vän. Jag skulle unna många fler människor att uppleva den Olof Palme, säger han.

Kärleksfull far

Olof Palme och Lisbet Beck-Friis träffades på en skidsemester 1952 och gifte sig fyra år senare. I boken skriver Henrik Berggren hur familjen i mitten av 1960-talet blev ett medialt skyltfönster för den nya jämställdheten. Men även om Olof Palme var en kärleksfull far drog han inte något tyngre lass i vardagslivet.

– Vi hade inte barnstugor och ingen föräldraförsäkring. Lisbet var ju dessutom förvärvsarbetande liksom min fru var vid den här tiden, så det var verkligen ett pussel att få det hela att gå ihop. Varken Olof eller jag kunde ta något hälften-ansvar, säger Ingvar Carlsson.

– Men man ska inte underskatta att han vid de tillfällen han ändå hade att umgås med familjen, att det då skapades starka band mellan far och söner.

"Fruktansvärt"

Den 28 februari 1986 sköts Olof Palme till döds på Sveavägen i Stockholm. En av bokens sista bilder visar det första regeringssammanträdet efter mordet med ett tänt ljus på Palmes plats. Ett omvälvande ögonblick på många sätt.

– Det normala när man blir statsminister och partiledare är att man är glad och lycklig och man har nått sitt livs mål. För mig var det bara fruktansvärt alltihop, och det enda jag gjorde var att försöka bita ihop och ta ansvar för Sverige. Men det tog lång, lång tid innan jag hade någon som helst arbetsglädje som statsminister, säger Ingvar Carlsson.