Tänk så enkelt livet är för bögarna. Efter att i hemlighet ha avundats min homosexuelle vän Johan (jo, han heter så) är det den enda logiska slutsatsen. Bögar har det bättre. Punkt.
Johan har inga barn – och vill inte heller ha några. Hans partner, precis som Johan själv, har en mycket komfortabel inkomst. Följdaktigen finns det gott om både tid och pengar att investera i det egna välbefinnandet. Tillsammans reser de världen över och sover mellan nymanglade lakan av egyptisk bomull på femstjärniga hotell och mumsar sig igenom menyer på nya spännande krogar. Det konsumeras designkläder och möbler, men också kultur, konst, böcker och upplevelser. Johan och hans ”specielle vän” är såklart klädsamt bildade människor. Och behöver jag ens säga att deras doftljus-doftande hem har varit avbildat i flera prestigefyllda inredningsmagasin. När jag kommer hem till dem vill jag bara låsa dörren bakom mig och aldrig lämna. Eller kanske ändå inte.  

Johan, som är ganska många år äldre än jag själv, har precis lyckats inrätta sitt liv som jag själv vill leva det, också när jag passerar 40. Min största skräck i livet är ju att det goda livet: resorna, rödvinet, de handsydda skorna en dag måste kompromissas bort av dagisavgifter och kvalitetsblöjor. Hemska tanke!
Övervikt och åldrande bromsas också i de homosexuella leden. Det finns tid och ork att gå till gymmet. Inga skrikande barn som ska hämtas på dagis eller som håller en vaken på nätterna. Herregud, Johan har till och med energi att baka bröd på morgonen – på vardagar!
Och hur fantastsikt vore det inte att få bo med sin bästa killpolare – resten av livet! Många, allt för många, av mina gifta vänner klagar på oförstående och besvärliga fruar. Allt de vill är att fly till fristaden, den manliga gemenskapen.  

Egentligen borde vi alla aspirera på att vara homosexuella eller önska att våra barn blev det. Bögar är bättre utbildade, hälsosammare, tjänar mer, betalar mer skatt, röstar mer, skräpar ner mindre, känner större ansvar för miljön och så vidare. Och är inte storkonsumerande bögar precis det motgiftet som lågkonjunkturen behöver?
Men sedan har vi ju förstås den där lilla detaljen som skiljer vänskap från förhållande. Skillnaden mellan en lekfull box på armen och ömma viskande ord i sängkammarmörkret. Och plötsligt verkar blöjor ganska attraktivt.