– Vi har fått ett ökat intresse för världsarven, vilket är en god sida av politiken – ett starkt engagemang. Men samtidigt får inte världsarven bli gisslantagna av politiska orsaker, inte användas av politiska orsaker.

Irina Bokova, chef för FN:s utbildnings-, vetenskaps- och kulturorgan Unesco, till TT om oron för att världsarven används för politisk propaganda i konflikterna i Syrien och Irak.

Fakta: Palmyra

Oasstaden Palmyra finns sedan 1980 på FN-organisationen Unescos världsarvslista.

Staden ligger nordost om Damaskus i Syrien och var ett av världens kulturella centrum under de första århundradena efter Kristus. Från den tiden fanns ett flertal storartade ruiner bevarade. Staden, särskilt de moderna delarna nordost om ruinerna, kallas även Tadmur.

Palmyra nämns första gången på en skrivtavla från 1800-talet före Kristus som en rastplats för karavaner från Medelhavet på väg österut.

Staden blev en rik metropol under romarriket tack vare handeln med kryddor, parfym, silke och elfenben. Palmyras tempel byggdes efter att staden förklarades som en fri stad av den romerske kejsaren Hadrianus år 129, och då kunde driva in skatt.

Palmyras rikaste invånare under romarriket byggde fler än 500 rikt dekorerade gravar i staden. De mest kända är de så kallade torngravarna med flera våningsplan.

Sedan IS intog staden i maj i fjol har gruppen förstört Baalshamintemplet, Beltemplet, Triumfarken och flera av de bäst bevarade gravarna.

Källa: NE, Unesco.

– Ja, jag ser en sådan risk. Vi har fått ett ökat intresse för världsarven, vilket är en god sida av politiken – ett starkt engagemang. Men samtidigt får inte världsarven bli gisslantagna av politiska orsaker, inte användas av politiska orsaker, säger Irina Bokova, chef för FN:s utbildnings-, vetenskaps- och kulturorgan Unesco, till TT vid ett besök under Almedalsveckan i Visby.

Palmyra återtogs i slutet av mars av syriska regeringsstyrkor med ryskt flygunderstöd. Sedan extremistgruppen Islamiska staten (IS) tog staden i maj i fjol har flera berömda byggnader och monument raserats.

Den syriska regimen försökte genast plocka internationella poäng av återerövrandet. Efter bara några dagar uppgav Maamoun Abdulkarim, Syriens chef för historiska föremål och underställd regimen, att återuppbyggnaden kan påbörjas inom ett år efter godkännande från Unesco och slutföras inom fem år.

"Ge poänger"

Men Annie Sartre-Fauriat, Syrienexpert på Unesco, ställde sig då mycket tveksam eftersom förödelsen är enorm. Hon påminde också om att Palmyra utsattes för mycket förstörelse och plundring även när syriska regeringsstyrkor höll platsen 2012–2015. Hon sade också rent krasst att återtagandet var en "operation av politiska och mediala skäl avsedd att ge poänger hos den allmänna opinionen" för president Bashar al-Assads regim.

Nu säger också Bokova, som kommer från Bulgarien, att hon oroas av politisk bakslughet vad gäller världsarven.

– Vår hållning har alltid varit att de tillhör människligheten, att de tillhör folket.

I juni anordnade Unesco en konferens i Berlin med cirka 250 experter från olika länder om de härjade världsarven i Syrien och Irak och hur frågorna ska hanteras.

Dålig säkerhet

Inför konferensen skickade Unesco några få experter för att mycket övergripligt bedöma skadorna i Palmyra.

– Vi har hunnit göra en mycket preliminär bedömning av Palmyra. Det är för tidigt ännu att säga i vilken mån staden har skadats i alla sina detaljer, men vi vet helt säkert att bland annat det vackra templet Baalshamin har blivit totalt förstört och att museet har skadats mycket svårt.

Ännu är det oklart när Unesco kan ha en bättre bild av förödelsen, säger Bokova.

– Säkerhetsläget tillåter oss fortfarande inte att skicka tillräckligt många experter för att göra en mer grundlig bedömning.