Fakta: Tvågradersmålet

Det så kallade tvågradersmålet, som innebär att begränsa uppvärmningen på jorden till högst två grader Celsius jämfört med genomsnittstemperaturen runt 1880, är i dag huvudmålet för FN:s klimatförhandlingar.

Det dröjde dock länge innan så blev fallet. De första varningarna om att två grader kunde vara en farlig gräns att passera kom redan i mitten av 1970-talet, men inte förrän 20 år senare, 1996, fick dessa effekt då Europas miljöministrar enades om att uppvärmningen inte bör tillåtas gå längre än så.

Övriga länder var ännu svårare att övertyga. Tvågradersmålet accepterades i sin helhet först år 2010, vid FN:s klimatmöte i Cancun i Mexiko.

Källa: Carbon Brief.

Diplomaternas jobb är över efter att världens länder antagit det första globala klimatavtalet i Paris. Målet är att begränsa jordens uppvärmning till "klart under" två grader och göra ansträngningarna för att temperaturökningen ska stanna vid 1,5 grader. Nu är det upp till bland andra regeringar, kommuner och företag att göra jobbet.

– Om utsläppen fortsätter som i dag går vi snarare mot en 3-gradersvärld. Det är mycket som måste ske för att vi ska klara av det här, säger Johannes Stripple, docent vid Lunds universitet.

Räcker ej

Av de nästan 195 länder som står bakom klimatavtalet har 187 lämnat in frivilliga nationella klimatplaner till FN. De flesta av dem sträcker sig till 2025-2030. Om alla utlovade åtgärder genomförs beräknas temperaturökningen kunna begränsas till 2,7 grader.

– Men inom de kommande tjugo åren har vi säkert nått 1,5 grader, säger Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet.

I det nya klimatavtalet är ländernas åtagande inte rättsligt bindande. Däremot har de bundit sig vid att redovisa sitt arbete och att successivt lämna in nya planer.

Ny president oroar

Ett tillfälle att höja ambitionerna kan vara i samband med ceremonin den 22 april på FN-högkvarteret i New York, då raticifieringen av avtalet börjar. En risk är att något stort utsläppsland inte får avtalet godkänt i sitt parlament. En viss oro finns också för att USA ska få en klimatskeptisk president efter Barack Obama.

EU hade gärna sett att klimatavtalet innehöll tydligare mål för globala utsläppsminskningar. Nu står det bara att utsläppen ska ha nått sin högsta nivå så snart som möjligt. Under andra halvan av århundradet ska lika mycket koldioxid som släpps ut också fångas upp till exempel av skogar.

– Nu krävs det att vi dekarboniserar alla delar av samhället, allt från transporter till boende, stålverk och industrier. Nu måste de fossila bränslena ut ur varje hörn av samhället, säger Johannes Stripple.

Solenergihopp

Många menar, inte minst många storföretag, att en global koldioxidskatt hade varit mest effektivt. Men det fanns aldrig på agendan i Paris. Däremot satsas pengar på olika projekt för att prissätta koldioxid lokalt och regionalt.

I stället för tydliga utsläppsminskningsmål försöker klimatavtalet driva på ländernas arbete genom att klimatplanerna ska förnyas vart femte år. Dessutom ska globala utvärderingar av hur långt man är från klimatmålen göras vart femte år med start 2018.

Stort hopp sätts till solenergiteknik, vars kostnader fallit kraftigt de senaste åren. I Paris lanserades nya satsningar och samarbeten för att få fart på den sektorn.

Fossilfritt

Sverige står för en mycket liten del av världens utsläpp, men regeringen har ambitionen att landet ska leda utvecklingen genom att vara ett gott exempel och bli det första fossilfria landet i Västeuropa.

– Det vi gör behöver vi göra ännu bättre. Vi behöver ha högre mål för användning av till exempel, förnybara bränslen. Vissa områden, som stålproduktion och plastindustrin, är svåra att hantera. Där använder vi olja, men man kan också tillverka plast av förnybara bränslen, säger Stripple.