Polisen har inte följt de regler som finns för att förhindra att kvinnor mördas. Det visar Stockholmspolisens egna granskningsrapporter av hur de bägge ärendena har skötts.
Metro har läst de två första så kallade haveriutredningarna i sitt slag inom svensk polis och de visar att två kvinnoliv kanske hade kunnat räddas om reglerna hade följts och man hade tagit de förhållandevis enkla varningssignalerna på allvar.
– De strukturerade manualer och regelverk som finns för att förebygga så här tragiska händelser ska tillämpas vid hot och våld i nära relationer och det är oerhört viktigt att understryka att dessa inte finns för sakens egen skull utan för att användas i praktiken, säger kommissarie Joakim Righammar som är ansvarig för Stockholmspolisens granskningsverksamhet av dödligt våld i nära relationer.
Varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor i Sverige av en man som de har eller har haft en kärleksrelation med. Justitieminister Beatrice Ask har krävt att polisen tar tag i problemet och Rikspolisstyrelsen har utarbetat regler för hur polismyndigheterna ska arbeta med bland annat så kallade hot- och riskbedömningar.
Sedan 2011 har Stockholmspolisen ett regelverk som går ut på att särskild personal ska gå till botten med varje fall där en kvinna har mördats i en nära relation för att se om det fanns tidiga varningssignaler som borde lett till att man satte in resurser för att förebygga mordet.
– Det handlar om att vi måste bli bättre på att identifiera de fel som begås. Men det handlar inte om att hitta syndabockar inom polisen utan om att hitta metoder så att vi kan undvika att samma sak händer igen, säger Joakim Righammar.
Han får medhåll från en av dem som brukar vara hårdast i sin akademiska granskning av svensk polis – den före detta polisen och kriminologen Magnus Lindgren som numera är generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige:
– Vi har i två stora undersökningar granskat hur man arbetar med hot- och riskbedömningar i sådana här fall. Det finns väldigt mycket kvar att göra men det ska sägas att man är på rätt väg – inte minst i Stockholm. Till syvende och sist handlar det om att rädda liv.
Tidigare dömd för knivbrott
En 23-årig kvinna hade till och från varit tillsammans med den 25-årige mannen under ett och ett halvt år. Förhållandet var stormigt. I december 2011 hyrde pojkvännen ett hus i Åkersberga dit också 23-åringen flyttade.
Bara någon månad senare, den 28 januari, var de på krogen där de började gräla om en händelse som handlade om en manlig bekant till kvinnan. De tog bussen hem och grälet fortsatte i huset.
Klockan halv ett på natten fick larmcentralen ett samtal om att en kvinna låg död i huset. När polisen kom dit hittade de 23-åringen med kniven kvar i ryggen.
Den 25-årige mannen nekade först men erkände under förhör och dömdes till nio års fängelse för dråp.
Polisens granskningsrapport visar att han tidigare var dömd för bland annat brott mot knivlagen. Nio månader före dråpet hade polisen varit hos paret och upprättat en anmälan om bland annat misshandel efter ett annat svartsjukegräl.
Ärendet lades ner och någon hot- och riskbedömning gjordes aldrig. I polisens granskningsrapport understryker man att detta borde ha gjorts – trots att ”misshandeln synes ha varit av en mer ringa karaktär”.
Misshandlat henne flera gånger
Den 39-åriga kvinnan och den 44-årige mannen hade varit gifta i 15 år. Efter ett konfliktfyllt äktenskap, där mannen två gånger dömts för att ha misshandlat kvinnan, skilde de sig 2008 men tog året därpå upp sin relation igen. Tillsammans har de fyra barn.
Den 28 juli förra året hade familjen ätit middag i lägenheten i Tyresö. De äldsta barnen lekte på gården och den yngsta sov. Mamman hade lagt sig i soffan för att titta på tv då mannen konfronterade henne med att hon hade sagt nedsättande saker om honom.
När hon vägrade svara tappade han kontrollen och hämtade en kniv. När polisen kom till lägenheten hittades kvinnan med åtta knivhugg i bröstet och halsen. 44-åringen dömdes till 15 års fängelse.
Polisens granskningsrapport visar att de har känt till 44-åringens brott mot kvinnan. Totalt handlar det om fyra anmälningar. Utredarna konstaterar att reglerna om hot- och riskbedömningar inte fanns då.
Polisen har bara vid ett tillfälle informerat kvinnan om möjligheten till kontaktförbud, vilket man enligt lag borde ha gjort. Vid anmälan före mordet har polisen inte heller kontaktat socialtjänsten vilket de ska ha gjort.
