Piratpartiet är inne i europaparlamentet, och om en vecka kommer valet vara glömt av alla som inte hör till skaran politikernördar. Det är snart sommar, och månaderna då hela landet går på semester närmar sig.

Medierna fylls med lättsamma livsstilsreportage om jordgubbsodlingar och stadsfestivaler och våra kära riksdagspolitiker får betalt för att sola och bada under högtrycket i juli.

Även om den svenska sommaren fylls med fler regndagar än soltimmar är den ändå helig eftersom ingenting egentligen får lov att hända. Larmrapporter om ditten och datten pockar på vår uppmärksamhet likt en myggbiten stortå, men ingen utom övervintrande politiker bryr sig på riktigt.

I det regniga sommarsolstinget har film och spel har tagit plats vid sidan om hängmattans pocketböcker. Biobesök är ett sommarkvällsnöje och semestern är en tid för kulturkonsumtion med allt från X-boxspelande till museivisiter och nöjesparker.

Därför vore det på sin plats att applådera det förslag om en avskaffad filmcensur som släpptes i dagarna. Det finns inte längre någon statlig myndighet som kan hindra film att visas offentligt. Om två år kan vi räkna med en slopad biografbyrå och en avskaffad sax som tidigare hade lagligt stöd för att klippa i film.

Tyvärr finns det inget förslag mot alla andra dumheter i närstående lagar. Om två år kommer det fortfarande att vara straffbart för föräldrar att ta med sin 14-åriga dotter för att se en film med femtonårsgräns, det vill säga farliga filmer som tonårsrullen Twilight. Lagstiftningen om våldsskildringar som biografbyrån tidigare lutade sig emot finns fortfarande kvar. Den förbjuder både s&m-porr och avbildande av andra farligheter och tar inte hänsyn till om våldet är ett resultat av specialeffekter, snygga animationer eller skådespel.

Det är väl sådär att även om censurlagen borde ha varit avskaffad för länge sedan är det rätt lätt att göra det när man väl bestämt sig. Nu hamnar det på polisens bord att jaga porrfilmer med avancerad spanking och trots att det säkerligen finns poliser som gärna gör det på arbetstid, är det knappast en uppgift för samhället.