Sommarlovet är slut. Nu är det dags för skol- och dagishämtningar igen. Och jag blir lika irriterad varje gång jag ser en förälder stå och prata i mobilen på förskolegården. "Bla-bla-bla, nämen, haha, joråsåatt, hämtar på dagis nu, vet du…", rakt ut i luften. Inte sällan som en markering, kolla vilken viktig och uppkopplad människa jag är.

Men barnen då? Hur oviktiga blir inte de i sammanhanget?

Barnen, som har längtat hela dagen, springer sin älskade mamma eller pappa till mötes bara för att mötas av en disträ nick och en tafatt klapp på huvudet av en förälder som är som fastklistrad vid sin mobil eller hörsnäcka.

Först efteråt, när mamma eller pappa har pratat klart, så får barnet sin förälders uppmärksamhet. Det är inte bara oförskämt, det är rentav kränkande.

Hur svårt kan det vara att stänga av mobilen den halvtimme det tar att möta sina barn efter en lång och intensiv dag? För att inte tala om förskolepersonalen, som ska försöka förmedla alla dagens händelser och känslor på en knapp halvtimme när alla föräldrar kräver avrapportering samtidigt.

I Danmark har flera förskolor infört mobilförbud vid hämtning och lämning av barnen. Förskolepersonalen tröttnade på att föräldrarna inte var mentalt närvarande när de kom till dagis.
"Barnen vill ha föräldrarnas uppmärksamhet och inte mötas av någon som säger "jaja" eller "nejnej" i mobilen", säger förskolan Gøngehestens föreståndare Anne Gerdes till tidningen Urban.

Jag ser gärna samma mobilförbud i Sverige. Väl medveten om att många tror att världen rämnar om de inte är nåbara varenda minut.
"Mitt jobb kräver faktiskt att jag är tillgänglig dygnet runt!"

Det tror jag inte på. Jag är rätt säker på att det är fullt genomförbart att tala om för sina medarbetare att "mellan 15.30 och 16.00 hämtar jag barn på dagis – då svarar jag inte i telefon, men sedan är det fritt fram att ringa hur mycket ni vill".

På samma sätt som det är kutym att stänga av mobilen när man går på bio eller teater, så borde det vara ytterst görbart den sköra stund på dagen då man återförenas med sina barn.

+ Niklas Ekdals politiska thriller ”Kvinnan utan egenskaper” (Forum) är som en modern version av ”Du sköna nya värld” – ytterst välskriven och tänkvärd.

– Råttorna har invaderat Stockholms innerstad på jakt efter kvarlämnad picknickmat.