Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, tycker att de positiva tongångarna som hördes från Bryssel på fredagen, när det stod klart att tillräckligt många länder sagt ja till avtalet, är befogade.

– Att det godkändes nu ger ett litet försprång. Om det hade gått till som det brukar göra med alla olika nationella processer hade det dröjt till 2017 eller ännu senare, säger han.

TT: Är det som beslutades i Paris tillräckligt för att stävja klimatförändringarna?

– Det är både en tydlig viljeyttring och en konkret handling. Sen som forskare ser jag att det både finns såväl möjligheter och risker. Allt handlar om vilka beslut som tas framöver och i vilken riktning.

I avtalet sätts de långsiktiga målen för klimatarbetet totalt sett, men det innebär också en process där länderna vart femte år måste se över eventuella ambitionshöjningar för att uppnå målen.

– Det kommer att krävas att man arbetar i en utsläppsminskande riktning och då handlar det om att avveckla kol och olja och naturgas och lyfta upp alternativen, säger Markku Rummukainen.