På fredagen var det många, inklusive Metro, som publicerade artiklar om att norrländska ansågs vara Sveriges sexigaste dialekt. Men för många av personerna som tillskrivs denna dialekt blev nyheten mer av ett hån än något att fira.

Många har reagerat i sociala medier. En användare skriver: ”Såg att Mötesplatsen röstat fram Sveriges charmigaste dialekt. Vinnare blev norrländska, tätt följt av Göteborgska. De jämför alltså en landsdel med en stad...”

”Sluta säga norrländska? Norrländska finns inte. Bara i Piteå har vi minst två olika dialekter”, skriver en annan.

Organisationen Hela Sverige ska leva, Jämtlands län, reagerade också starkt på artikeln.

– Att säga att något är norrländskt blir lite komiskt. Norrland är ju ungefär 60 procent av Sveriges yta, så att säga att det är en dialekt är rent felaktigt. Man kan undra vilken av de norrländska dialekterna man avser i så fall, säger organisationens ordförande, Anna Olofsson Frestadius.


►LÄS MER: Raseri mot M-politikerns uttalande om ”träd i Norrland”

Organisationen menar att artiklar som denna befäster storstadsnormen.

– Det finns en norm som innebär att storstaden anses vara en bättre plats än vad Sveriges landsbygd är. Sådana här typer av artiklar är ett tydligt tecken på att man faktiskt inte har koll på hur Sveriges ser ut och hur dialekter skapas och var de finns, säger hon.

– Det handlar om okunskap och att man kanske är ovillig att se sin egen roll i normen.

Norrland är en av tre landsdelar i Sverige, som är större än de två andra – Svealand och Götaland – tillsammans. På denna yta bor ungefär 12 procent av Sveriges befolkning. Dalälven betraktas som Norrlands sydliga gräns.

– Det blir tydligt att det finns en bättre kännedom från storstäderna om hur dialekterna ser ut söder om Dalälven, men norr om Dalälven ses dialekten enbart som Norrländska. Det är ingen som säger att någon pratar Svealändska till exempel, säger Anna Olofsson Frestadius.

Hon anser också att den här och liknande artiklar inte skrivs för dem som bor i Norrland.

– Man skriver om några på en plats som anses vara i periferin. Man skriver om dem, inte för dem. Det är ett problem att man inte också skriver för människor som bor i Norrland.