Fakta: Rosetta

Rymdsonden Rosetta och dess landare Philae sköts upp 2004.

Sedan i augusti 2014 har sonden legat i omloppsbana runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.

Genom att studera kometen hoppas man få information om hur det gick till när vårt solsystem bildades för cirka 4,5 miljarder år sedan.

Källa: ESA

Den 30 september kommer Rosetta att närma sig kometen 67P/Churyunov-Gerasimenko för att till slut kollidera med den. Tanken är att krama ur så mycket forskning som möjligt innan rymdsonden får slut på ström.

– Nu börjar man komma så långt från solen att ljuset inte längre räcker till för att driva farkosten. Då kan man lika gärna få ut så mycket forskning som möjligt de sista dagarna, säger Hans Nilsson, forskare på Institutet för rymdfysik och instrumentansvarig för det instrument som IRF Kiruna har med på Rosetta.

Slut på ström

I juli i år meddelade den tyska rymdorganisationen DLR att man slutligen bryter kontakten med Rosettas landare Philae, som fick slut på ström efter att ha varit verksam på kometens yta ett fåtal dagar.

Philae landade i en skreva på kometen, vilket gjorde att solpanelerna, som skulle driva den, inte fick tillräckligt med ljus. Under den här tiden hann den ändå skicka hem mängder med data.

– Landaren var bara en mindre del, den var omtalad i media eftersom den gav mycket under ett kort ögonblick, men resten av Rosettamissionen har fungerat perfekt. Man tror att det har ökat förståelsen för hur hela solsystemet bildades, säger Hans Nilsson.

Lättnad och sorg

Det är framför allt Rosettas möjlighet att studera en komet under så lång tid som är unik.

– Under tidigare förbiflygningar har kometen swishat förbi på någon timme, men Rosetta har följt den i mer än två år. Vi har kunnat följa kometen och se den utvecklas från en kall snöboll, nästan helt utan atmosfär, till en stor komet med jättemycket atmosfär. Det blir både en lättnad och lite sorgligt när det tar slut, säger Hans Nilsson.