Svenskar bryr sig om fattiga och det satsas miljoner på biståndsprojekt. Men mycket av pengarna slarvas bort och flera projekt slutar i fiaskon.

En skruvfabrik flyttas till Moçambique – där den inte ens monteras upp. En synagoga i Lettland renoveras, trots att ingen vill använda den.
Det är några exempel på svenska biståndsprojekt som kostat miljoner – till ingen nytta.
I sin nya bok ”Pengarna som försvann” beskriver förre ”Eko”-reportern Jan Mosander en rad misslyckade biståndssatsningar.
– Vi är duktiga på att bry oss om de nödlidande och fattiga, men i ett antal fall som jag granskat har det slarvats förskräckligt. Det verkar finnas en likgiltighet inför pengars värde, säger Jan Mosander.

Kritiken riktas bland annat mot de så kallade Östersjömiljarderna – en satsning som skulle hjälpa forna kommunistländer samtidigt som nya jobb skapades. Men flera av projekten var fullständigt misslyckade, gav inga jobb alls i Sverige och lades till slut ner.
– Det säger sig självt att bistånd alltid är ett risktagande och medför ett visst svinn. Men man kan faktiskt låta bli att slösa och slarva på det sätt som jag har sett att man har gjort, säger Jan Mosander.

Han betonar att han inte är emot bistånd. Tvärtom.
– Men jag tycker att det ska granskas bättre.
Sida avböjde i går att kommentera kritiken.