Rulla tillbaka tiden till juni 2015. Donald Trump hade nyss meddelat att han ställer upp i kampen om att bli republikanernas presidentkandidat. Ingen trodde att affärsmannen och fastighetsmagnaten skulle ha någon chans.

Trots att han snabbt ökat i opinionssiffrorna under sommaren skrev analytiker och journalister texter som "Donald Trump ökar i opinionen – därför kommer han inte vinna" och i princip varje vecka kom texter om hur Donald Trumps senaste fadäs definitivt skulle vara slutet på hans kampanj.

► LÄS MER: Det här skulle hända om Donald Trump blev president
 

Nästan ett år senare ser situationen helt annorlunda ut. Partiets hopp har hoppat av en efter en – Wisconsinguvernören Scott Walker i september, Chris Christie och sedan Jeb Bush i februari och senast Marco Rubio som avslutade sin kampanj under tisdagen. Kvar, förutom Donald Trump, finns Ted Cruz, som partiet hatar lika mycket om inte mer än Trump och John Kasich som skulle behöva vinna 107 procent av alla kvarvarande delegater för att vinna.

Det republikanska partiet är nu inne i en krissituation. Trump anses vara för svårkontrollerad, för polariserande och få tror att han skulle ha en chans mot Hillary Clinton i ett presidentval, särskilt eftersom ungefär 60 procent av den amerikanska väljarkåren har en negativ bild av affärsmannen.

Men för varje dag blir det svårare för republikanerna att stoppa Trump, och i skrivande stund finns det i princip bara två scenarion kvar – och inget är särskilt lovande.

► LÄS MER: Tre falska påståenden som sprids om Donald Trump

1. Hoppas på att Trump inte vinner en majoritet för att sedan "stjäla" nomineringen från honom

För att Donald Trump ska garanteras nomineringen måste han vinna en majoritet av de 2 472 delegater som röstar på republikanernas konvent i juli. Han behöver alltså minst 1 237 delegater för att säkra nomineringen. Delegaterna väljs i primärvalen, och är bundna att rösta på en specifik kandidat.

Får han, eller någon av de andra kandidaterna, inte inte en majoritet vid den första omröstningen uppstår en så kallad "brokered convention" "contested convention", där specifika regler börjar gälla. En sådan har inte ägt rum sedan 1972.

I grunden innebär förändringen att delar av de delegater som tidigare varit tvungna att rösta på Trump eller någon av de andra kandidaterna blir fria att rösta som de vill. Vissa stater kräver att deras delegater måste fortsätta rösta på "sin" kandidat i en eller två rundor även efter att en sådan situation uppstått, vilket i praktiken betyder att ett stort antal rundor där fler och fler delegater får rösta som de vill kan bli ett faktum. Nomineringen är inte klar förrän en majoritet röstat på en kandidat.

Vem som helst kan inte röstas fram på det sättet, eftersom den nytillkomna regeln under namnet "Rule 40" kräver att den som väljs som republikanernas kandidat måste ha vunnit en majortiet av alla delegater i minst 8 delstater. De enda som hittills gjort det är Donald Trump.

Förhoppningen för Republikanerna är här att en mer etablissemangsorienterad kandidat som John Kasich ska kunna vinna på det sättet. Det är även så Ted Cruz, som inte heller har någon nämnvärd chans att vinna en majoritet i primärvalen, hoppas kunna vinna.

Problemet för republikanerna är att det är politiskt svårt att till exempel rösta fram John Kasich som kandidat om Trump varit nära på att vinna en majoritet i primärvalen då detta skulle ses som ett svek mot väljarkåren.

► LÄS MER: Forskare: Därför röstar folk på Donald Trump
 

2. Ställa upp med en annan, självständig, kandidat som inte representerar partiet

Det var länge tal om att den före detta New York-borgmästaren Michael Bloomberg skulle ställa upp som en tredje, partilös, kandidat. Den 7 mars valde dock Bloomberg att strunta i det.

Fler och fler inom det republikanska partiet pratar nu därför om att själva ställa upp med en tredje, partilös, kandidat. Möjliga namn är före detta presidentkandidaten Mitt Romney eller representanthusets talman Paul Ryan. Detta är dock svårt av flera anledningar. 

För det första finns risken att två högerinriktade kandidater skulle garantera Hillary Clinton valvinsten genom att högerrösterna delas mellan de båda, så som var fallet i presidentvalet 1992 när den tredje kandidaten Ross Perot fick 18,9 procent av rösterna. Det har heller inte funnits någon lyckad tredje kandidat i mordern amerikansk historia, den mest lyckade var före detta presidenten Theodore Roosevelts kandidatur 1912 när han vann 27 procent av rösterna.

En sådan kandidatur skulle också vara väldigt dyr, och i praktiken innebära att det republikanska partiet splittras. 

► LÄS MER: Så här fungerar egentligen det amerikanska primärvalet