I dag äger hon ingen TV och inte heller någon klocka. "Hon följer solen", som hon själv säger med ett hjärtligt skratt.

Annat var det för några år sedan. Då levde nu 29-åriga Sanne Sevig, en sprudlande glad tjej från Småland, ett minst sagt stressigt liv, där sömsvårigheter, en utarbetad kropp och oförklarliga svimningar var en del av den hektiska vardagen, något hon tidigare berättat om för sajten "Ett annat liv".

Som 25-åring studerade hon 2012 på högskolan i Skövde samtidigt som hon var projektledare på ett klädföretag i Stockholm och reste runt och föreläste. Ständigt var hon på väg någonstans.

LÄS MER: Enkla knepen som hjälper dig bryta din stress

– Jag var aldrig i nuet. Jag bara sprang och sprang men jag hade aldrig tid att bara ta en fika med en kompis. Och jag minns en gång då jag var och hälsade på min gamla mormor och satt och tittade ner i telefonen hela tiden, berättar Sanne på en fördröjd telefonlinje för Metro.

Att hon studerade positiv psykologi och välbefinnande tycktes inte ha någon större inverkan på hur hon levde sitt liv.

– Jag lärde mig hur man skulle leva för att bli lyckligt, och så gjorde jag tvärtom ungefär.

När hon gick till läkaren för att kolla upp de regelbundna hjältklappningarna sa han till henne att hennes hjärta var i samma skick som en 70-årings och att hon genast måste sluta leva som hon gjorde. Trots det fortsatte hon, även om hon innerst inne brottades med en känsla av att hon måste ändra sin stressiga livsstil.

Men så en dag i januari 2012 svimmade hon bakom ratten när hon var ute och körde. 

– Jag körde av vägen och klarade mig. Jag körde ganska långsamt eftersom det var så halt den vintern, men jag blev livräddd. Och jag ringde till min chef det första jag gjorde och sa att vi måste prata, och så åkte jag in till jobbet och sa upp mig. 

LÄS MER: Ulrika, 24, var stressad och slutkörd – tills hon bestämde sig för att ta kontroll över sitt mående

Fyra veckor senare landade Sanne i Manilla, en stad hon aldrig tidigare varit i. Livrädd men samtidigt övertygad om att hon fattat rätt beslut. Då hade hon nämligen sålt och gett bort allt hon ägde, undantaget en liten kartong med gamla fotografier.

Hon säger att hon troligtvis hade haft svårt att bryta sitt destruktiva mönster om hon hade stannat och beskriver flytten som ett kliv ur ekorrhjulet, en andra chans att bli lycklig.

– Jag började lyssna på magkänslan i stället för att lyssna på alla andra och leva precis som jag ville. 

Numera är hon bosatt sig på paradisön Siargao i Filippinerna där hon driver ett eget vandrarhem tillsammans med sin filippinska kille Josef. Hon har även startat välgörenhetsorganisationen ”Nature kids of Siargao” vars mål är att utbilda barn och unga vuxna i miljömedvetenhet samt donera kläder, mat och andra förnödenheter till behövande barn.

Men givetvis saknar hon sin familj och Sverige emellanåt. 

– Nu har jag inte varit hemma på över ett år, och det jag saknar mest är mina äldre släktingar, men också mycket som vi tar för givet I Sverige som inte fungerar här, som sjukvård till exempel, säger Sanne.